In The Sixties

Det biter ordentligt i kinderna under den ganska korta kvällspromenaden och knarrar hemtrevligt under skosulorna. Minus 17 på termometern. Blir alltid översköljd av barnsdomsminnen när det är såhär kallt. Ett tydligt minne som ofta dyker upp är att mamma och pappa är ute med spark i månskenet. Min syster Ingrid och jag sitter inbäddade i varma täcken på var sin spark. Det är iskallt, stjärnklart och andedräkten svävar ut ur våra öppna munnar som anden ur flaskan. Då och då blixtrar det till ur sparkmedarna som skrapar mot ett och annat sandkorn på vägen. Jag tittar upp mot himlen och njuter och fantiserar och är lycklig. Jag vet inte vart vi är på väg...eller rättare sagt minns inte. Minns bara känslan av att vara lycklig och trygg.

 

Ett annat liknande minne är att vi åker med häst, släde och bjällerklang till julottan i Norsjö. Hästen är hästen Lasse. Lasse som jag kan så många roliga historier om. Vi är nedbäddade i stora fårskinnsfällar. Jag ligger i farmors famn. Är nog ganska liten. Farmor dog när jag var sju år. Minns aldrig att vi åkte häst när farmor var borta. Vi gjorde nog inte det. Det som finns kvar av minnet är detsamma som av sparkturen. Lycka och trygghet.

 

Har många fler minnen som dyker upp när kylan biter ilsket i kinderna. Som när jag förfrös mina fingrar under skidträning i tonåren och fick klippa bort mina fina silverringar eller när fläkten till bilvärmen gick sönder på en julresa upp till Västerbotten och vi fick åka 40 mil utan värme i minus 38 grader som mest. Då kunde man hålla sig för skratt.

 

Men nog med minnen för den här gången. Var i Stockholm i helgen och hälsade på min yngsta dotter Millan och hennes sambo Niklas. De har verkligen haft tur i sitt lägenhetssökande. Deras tvåa i en villa på Lidingö är helt underbart fin. Alldeles modern och mysigt planerad. Dessutom har de tillgång till ett fantastiskt filmrum som de får använda hur mycket de vill. Helt fantastiskt. Det nästan mest fantastiska är att de bor alldeles vid stranden så att de stora färjorna på väg till och från Värtahamnen passerar ett stenkast från stranden. I o för sig ett hyfsat bra stenkast men iallafall. När man sitter vid deras köksbord och äter frukost ser man skorstenarna (jag ger mig, det är inte stjärtfenor) segla förbi ovanför häcken och när det är mörkt är fartygen som gigantiska, vackra, glittrande  smycken på vattnet.

 

Helgen var mysig och trevlig. Har aldrig sett Stockholm vackrare. Så bländande i gnistrande vintersnö och glittrande juljus. Niklas var borta med sitt bandylag Djurgården bandy, men Millan och jag stämde träff med min syster Ingrid på Centralen vid tiotiden på lördagmorgonen och sen bar det ut på julshopping. Jag shoppade inte så mycket, syrran var duktigare. Sen, lite väl sent om sanningen ska fram, åkte vi ut till Djurgården och Skansens julmarknad. Det var väldigt mysigt och fint, men vi kom så sent att vi missade det fina, traditionella luciatåget..måste dit igen en annan gång känner jag och då i tid...;)

 

Kom hem igen på söndagkväll. Det är skönt att åka bort men nästan ännu skönare att komma hem igen. Hann till och med lite jobb på bussen även om jag blev så trött att jag somnade en stund. Men det är ju en lång resa så man hinner mycket. När jag rättat klart det jag skulle började jag läsa en ny bok, ja inte ny som i nyutkommen utan ny, som i ny att läsa för mig. Det är Patrik Sjöbergs Det du inte såg. Den grep tag i mig direkt och jag kunde nästan inte sluta läsa igårkväll.

Här kommer några bilder från helgen!

.Julmusik på positiv...men kanske inte så positiv till julmusik...jodå jag älskar julmusik i nästan alla former så det så...

 

Tack Millan och Niklas för en mysig helg. Lite för kallt för att ge sig ut och springa nu. Måste fixa kort på Spegeln så att jag inte blir stillasittande i kylan...lätt hänt annars..

 Ha det gott och håll värmen med en kram eller två. Jag får väl krama Lagerbäck...även om ögonen börjar klia...

                                                                                         Kram A-C

.

 

 

.