In The Sixties

Däckades lite oväntat av tidernas ögoninflammation. Hade en väldigt rolig fest med goda vänner på lördagskvällen men kände hela tiden att det var som smågrus i ögonen. Trodde att det berodde på att Lasse, min fyrfota pälsbeklädda inneboende, hade smitit in i sovrummet tillsammans med mellandottern som var hemma på besök. Har nämligen lite lätta allergikänningar ibland men inget allvarligt.

 

   Den här gången var det dock inte Lasses fel. När jag vaknade på söndagsmorgonen var ögonen nästan helt igensvullna. Inte kul. Av gammal erfarenhet vet jag att det brukar ta tre dar innan det är över och så ser det ut att vara den här gången också. Länge sen sist som tur är, men det är lustigt hur man tycks ha vissa svagheter i immunförsvaret som har en förmåga att återkomma då och då. När jag var yngre var det både bihåleinflammation och ögoninflammation, men nu var det jättelänge sen jag hade problem med bihålorna peppar peppar. Det är faktiskt flera år sen jag hade ögoninflammation också, så det är väl bara att gilla läget hur trist det än är. Slås ofta väldigt positivt av hur sällan jag behöver vara borta från jobbet på grund av nån åkomma. Det är faktiskt nästan precis ett år sen jag hade en sjukdag senast. Den gången var det influensa. Peppar peppar som sagt...

 

   Nu är jag på bättringsvägen och då blir det genast långtråkigt. Gillar att vara ledig när jag ska vara ledig, men tycker att det är otroligt trist att vara hemma på grund av sjukdom, men måste man så måste man. Hur i hela friden ska jag stå ut med att vara pensionär? Jag som alltid tyckt om att jobba! Har redan insett att jag måste ha en plan den dan det är dags. Har redan börjat fundera på vad jag ska göra och har en del idéer. Sen handlar det naturligtvis om hur frisk och pigg man känner sig, men förmodligen känns det väl ungefär som nu...

 

 Råkade slå på tv:n idag på förmiddagen och hamna på ett program om åldrande, som innehöll många helt nya uppgifter för mig.

 

Visste ni att medelllivslängden i Sverige har ökat med sju år sen 1990?

 

Eller att vartannat barn som föds i år beräknas bli 100 år eller mer?

 

Eller att man tror att den första tvåhundraåringen redan är född?

 

   Medel-70-åringen idag har samma hälsovärden som en 50-åring för 30 år sen. Både fysiskt och mentalt. Det visar till exempel resultat både på intelligenstester och vanliga hälsotester. Demensförekomsten minskar också.

 

   Dagens pensionärer är nyfikna, vitala och en aning längsammare än de yngre. Men det beror inte på att man är dummare utan på att man har har "mycket mer i sin hårddisk"! Jojo;)

 

   En geriatrikprofessor förklarade varför det är så. Dagens arbetsliv med femdagarsvecka, minst fem veckors semester, där de tyngsta smutsigaste jobben försvunnit, gör att vi inte alls är lika slitna längre när vi åldras. Allra bäst på ålderns höst mår människor med utbildning på högskole-/universitetsnivå.

 

En stor del av förklaringen menade professorn också låg på vår moderna livsstil med tillgång till bil och sociala medier. Vi kan leva utåtriktat och stimulerande långt upp i åren även om vi drabbas av mindre handikapp.

 

   Sen bidrar naturligtvis det faktum att vi tränar och håller igång, men han tyckte inte att vi ska ha alltför dåligt samvete om vi inte lever perfekt på alla sätt. Det sammanlagda plussen i vår moderna livsstil är ända mycket större än minusen...det var väl ett positivt budskap eller hur?

 

   Ett allt annat än positivt budskap är beskedet om att Miun flyttar från Härnösand inom två år. Länsstyrelsen verkar också vara på väg härifrån.  Jag behöver inte berätta så mycket om det, ni vet alla att det är en otroligt tungt för stan. Det nästan tyngsta, som jag uppfattar det, är att man tar ifrån stan dess själ, dess stolthet som akademisk stad. Statusen som utbildningsstad som vi haft i 300 år. Hur ska vi tänka nu? Som jag förstår har våra politiker inte gett upp utan hoppas kunna överklaga beslutet, men det är kanske inte så stora chanser att få beslutet ändrat? Eller? Hur som helst måste vi nog börja tänka i nya banor. Kan vi vända oss norrut och samarbeta med Umeå? Eller kan vi starta ett friuniversitet? Behövs kanske lite kollektiv brainstorming om framtiden eller vad säger ni? 

 

 

Imorgon kommer jag iallafall att gå på jobbet. Inflammationen har lagt sig ganska mycket idag, så imorgon kan jag nog gå ut bland folk igen. Har ju en del spännande saker i pipen framöver. Imorgonkväll har vi årsmöte i Ångermanlands friidrottsförbund med mat och trevligheter på Höga Kustenhotellet. Vilken tur att jag inte blev sjuk till det...och på måndag nästa vecka är det dags att dela ut Ludvig Nordström-priset till Martin Schibbye och Johan Persson. Sen är det bara en arbetsvecka fram till sportlovet. Jag har inga resplaner detta sportlov, för min yngsta dotter Emilia kommer hem från Stockholm några dagar. Det ska bli så trevligt för jag har inte träffat henne sen jul!

 

Ha det gott allesammans! Kram A-C

 

  

 

 

 

 

...säger den aningslöse ynglingen till synes obesvärad framför tv-kameran. Han tycks inte förstå varför hans inlägg på HM:s facebooksida skulle vara ett problem. En 21-årig flicka skrev ett inlägg på HM-sidan och frågade hur det kunde komma sig att företaget säljer en t-shirt med ett porträtt av den döde rap-artisen Tupac, som dömts för sexuella övergrepp.

- Är Hagamannen nästa motiv, undrade flickan ironiskt.

Inlägget skapade lite oväntat en nästan hysterisk våg av inlägg, där få ville diskutera sakfrågan. Istället fylldes sidan snabbt av tusentals inlägg som kallade flickan kränkande saker som hora, luder, åsna, slyna o.s.v. Men där fanns också hot om att döda henne, ibland med hela processen angiven.

Inlägget fick flera tusen svar, de flesta mycket otrevliga och hotfulla. Många av dem fick ligga kvar på HM:s sida upp till en månad innan någon ingrep och tog bort dem. Hoten polisanmäldes men polisutredningen las ner efter bara en dag.

 

   Uppdrag gransknings program om näthat var ett av de viktigaste på länge. Har ni inte sett det än så passa på medan det finns kvar på SVT-play.

 

   UG:s reportrar ringde upp och sökte upp flera av de unga männen som skrivit de otrevligaste inläggen. Ingen av dem verkade förstå det allvarliga i det hela. Den ena framstod mer korkad än den andra, men alla tillstod att de ju naturligtvis inte menat som de skrev. De tänkte naturligtvis inte döda flickan på riktigt...Måste erkänna att det var ett ganska roande inslag i programmet när reportrarna kontaktade de här grabbarna. De lär nog tänka sig för en gång extra innan de skriver nåt idiotiskt igen...men reportrarna upptäckte också att många profiler var fejk...  

 

   Flera kända kvinnor framträdde i programmet och berättade hur de hotats och kränkts. Hur de skulle våldtas, dödas, styckas och hängas upp i köttkrokar.  De berättade hur de hade ett liv före hoten och ett helt annat efter. Hur det påverkat deras och familjernas liv. Här är deras berättelser: http://www.youtube.com/watch?v=k_pLmq8d7Mk

 

   Näthatet eskalerar alltid efter debatter om Sverigedemokraterna eller feminism, berättade kvinnorna. Det känns ganska lätt att ana att de näthatande männen ofta är de som tillhör samhällets loosers på ett eller annat sätt, män som befinner sig extra långt från framgång och rampjlus och tar ut sin totala frustration gentemot omgivning och samhälle på det här bedrövliga sättet. Det finns gott om förklaringar på varför det händer, men det är ändå inget försvar...

 

   Näthat finns också mot män, men det som riktar sig mot kvinnor har en annan karaktär av sexuellt våld. Näthatet är att stort demokratiskt problem eftersom det tystar människor. En av kvinnorna i programmet, Sanna Lundell, berättade hur hon låter bli att ta upp vissa ämnen som hon vet lockar fram de här kommentarerna...

   Det är också uppenbart att det sker en viss tillvänjning av det taffliga språkbruket som gör att vi accepterar mer och mer...

 

   Programmet har skapat en välbehövlig debatt om alltifrån hur vi beter oss på de sociala medierna till huruvida det behövs en lagändring. Det lär bli anledning att återkomma i frågan.

  

   Nätet erbjuder ju en alldeles förträfflig plattform för fega individer som vill kränka och skrämma utan att se sina offer i ögonen. Men fenomenet hotfullhet är ju inte nytt. 1800-talsförfattaren Oscar Wilde fick vid ett tillfälle ett otrevligt, anonymt brev men lyckades avslöja brevskrivaren, och skickade ett brev tillbaka med texten "En person som utger sig för att vara ni har skickat ett brev...". Jag tror att det satte stopp för den brevväxlingen!

 

   För många år sen nu, före nätets tid, fick en kvinnlig kollega och jag ett gemensamt brev av en man där han skrev att han var väldigt besviken på vårt arroganta uppträdande. Han begärde att vi, nästa gång vi sågs, skulle knäböja för honom och visa tillbörlig respekt. Han bifogade också tecknade bilder dels av knäböjande kvinnor men också av kvinnor som halshuggits med svärd. I det här fallet rörde det sig om en psykiskt sjuk person, som vi visste vem det var, och saken polisanmäldes utan åtgärd. Det faktum att vi visste vem mannen var och att vi visste att han var sjuk gjorde inte saken speciellt mycket bättre, eftersom vi inte hade en aning om vad han skulle kunna tänkas ta sig till. Det inträffade också andra incidenter med personen ifråga innan han plötsligt försvann från stan något år efter den här händelsen. Jag har inte sett honom sen dess, och vet inte vart han tog vägen, men vet att jag nog skulle uppleva det som väldigt obehagligt om jag plöstligt stötte på honom på stan fast det har gått många många år sen det hände...

 

   Jag hoppas att UG:s  reportage leder till en allmän debatt som i bästa fall kan få några aningslösa dumbommar att fatta att hot och kränkningar inte bara är text...

 

Ha det gott sålänge! Kram A-C