In The Sixties

Nyärseftermiddagen börjar skymma. 2012 går in i sina sista skälvande, dansande, skrattande, gråtande, kramande timmar.

Gjorde en liten summering för ett par dagar sen men inser att jag nog var lite otacksam när jag kallade 2012 för ett mellanår. Det har faktiskt hänt en massa bra, roliga saker som definitivt har gjort det till ett mycket bättre år än ett mellanår. Var nog lite för färgad av en sak som hände på julaftonen och som jag fortfarande inte riktigt kan prata om offentligt, men nu ska jag göra ett lite bättre försök att sammanfatta 2012.

 

Så vilka var då topparna om jag tänker efter?

 

Förra året startade med en jätterolig fest ute på Villa Fridhem! det var verkligen en bra start, även om bilderna från denna afton fick mig att börja träna ganska flitigt för att bli av med en del av muffinsmidjan som smugit sig på. Har haft ett litet bakslag nu i december men är fortfarande cirka åtta kilo lättare än för ett år sen...

 

Under vårvintern hände en del saker. Min älskade minsting Millan drog iväg till Thailand ett par månader och hemma satt jag och våndades när det kom rapporter om sjukdomar och oväder, men allt gick bra och hon kom helskinnad och brunbränd.

Min mellandotter Elina diplomerades till jurist i Uppsala vid en högtidlig och fin ceremoni och hela släkten nästan samlades ända ner till släktens allra minsta, min underbara systerdotterdotter Klara som hunnit bli drygt ett år nu.

Har verkligen trillat ner i nån slags lättjebubbla under mellandagarna. Går på både fysisk och mental sparlåga och det är riktigt, riktigt skönt. Läser, kollar på film, kollar på tv, småäter alldeles för mycket, tar en liten promenad...

 

Vet inte hur många gånger de senaste dagarna jag har tänkt tacksamhetstankar som att jag har det bra eller att jag har det mysigt och verkligen har menat det. Visst har jag svarta hål av saknad i livet, som jag skulle vilja fylla för att känna mig hel men jag tycker ändå att mitt liv är bra och meningsfullt och det är inte så tokigt eller hur?

 

Var ute en sväng på stan nyss...och det regnade faktiskt när jag gick hem:( Lite trist minst sagt...men jag var iallafall en sväng på Hemköp och kompletterade lite matvaror, sen på bolaget där det var kö långt ut på gatan och insläpp. Har faktiskt aldrig varit med om det förr men det kan ju bero på att jag inte är där så väldigt ofta..

Köpte iallafall en flaska favoritvin och en flaska bubbel, som inte är champagne men gott mousserande australiskt. Rekommenderat av expediten och sista flaskan på hyllan och det brukar ju båda gott eller?

Efter det tog jag en sväng förbi Team Sportia och inhandlade nya skidstavar. Inga fancy utan ett par som passar mina enkla behov.

Hann inte mer än in genom dörren så ringde dörrklockan och där stod hyresvärden med två glänsande påsar med champagne, en till mig och en till dotter Beppan som bor en trappa upp så nu är man välförsedd må jag säga..

 

Mot denna bakgrund skulle man kunna tro att det planeras väldiga festligheter till nyår men så är det inte. Det kommer hur som helst att bli en lugn och avkopplande kväll som inte är helt ingraverad i stjärnorna än...

 

Satt och slötittade på tv mitt på dan och hamnade på Kunskapskanalen där man samtalade runt Dag Hammarskjölds död och huruvida han blev mördad eller inte. Vad jag förstår är det mycket som tyder på att han blev det. En författare som heter Susan Williams har skrivit en bok som heter Who killed Hammarskjöld?. Samtalet var så intressant att jag blev nyfiken på mer och känner att jag verkligen vill läsa boken, men tyvärr verkar den inte finnas översatt till svenska än...men den är ganska ny och borde väl komma översatt tycker jag. Visst kan jag läsa den på engelska men det finns alltid ett litet litet motstånd inbyggt i det även om man förstår bra...

 

Till sist; Häromdagen kom Språkrådets nyordslista 2012. Alltid lite roligt att se den listan eftersom den ofta ger en bra analys av den tid den skapats. Funderar lite över vilka ord jag själv använt i olika sammanhang. De jag känns vid är henifiera, över-och underklassafari, zlatanera och några till...vilka känner du igen? Kanske använder du till och med nåt av dem?  Här är hela listan: http://www.sprakradet.se/15097

 

 

Snart dags att summera året som gick. Hur var ditt? Mitt var ett typiskt medelår utan vare sig bottnar eller toppar...men å andra sidan återstår ju ett par skälvande dygn innan det är dags att göra bokslut för 2012..så....

 

Ha det gott allesammans! A-C

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

.

 

 

 

Mellandagarna förflöt lugnt och fint. Linnéa åkte hem till Sundsvall, Daniel till Östersund och idag, den 27, åkte minstingen Millan hem till Stockholm. Träffade också en av mina fina fd elever vid bussen. Det var trevligt. Millan blev för övrigt vår familjs premiärresenär från den nya bussterminalen i Härnösand. Såg också flera vänner och bekanta som vinkade av sina barn. Det är såna tider nu i många familjer...

 

Nu är det bara Elina och jag kvar, och snart flyttar hon också och då blir det verkligen tyst och tomt. Är så underbart när hela gänget kommer och prat och skratt fyller huset långt inpå småtimmarna, och blir så tomt och tyst när de åker igen. Men jag är så otroligt glad och tacksam för att jag har dem till återlån ibland...

 

Idag är det precis sju år sen min älskade pappa Johan gick bort. Det kom både hastigt och chockerande på ett sätt, och inte så oväntat på ett annat sätt. Pappa hade haft prostatacancer i många år och var frisk och pigg länge. Han fick behandling med sprutor och det verkade fungera bra i ungefär fem år, men sista året började en stor tumör växa till. Det var tal om operation senare, men pappa blev påtagligt sämre under sensommaren och hösten så då började man prata om operation på nyåret. Jag förstår knappt hur han klarade att bo kvar i Maursele och skotta snö med traktorn men det gjorde han. Jag lirkade med honom och lyckades till slut övertala honom att komma ner till oss i Häggsjöviken över jul och förbereda sig på att stanna ett par, tre månader där. Ett par dar före julafton åkte jag upp med buss för vi skulle köra ner med hans bil enligt hans eget önskemål. Vi packade och satte ner värmen i huset så att det skulle klara sig men inte dra så förfärligt mycket el. Sen åkte vi.

Pappa ville köra själv, vilket han inte hade gjort på hela hösten. Det var ok, sa jag och iväg bar det. Stundvis tyckte jag nog att han brassade på väl fort men tänkte att jag säger inget för då kanske han tar illa upp. Det är jag glad för såhär i efterhand. Pappa körde i drygt 20 mil ner till Umeå. Då var han nöjd och frågade om jag ville ta över resten av vägen ner till Härnösand. Självklart gjorde jag det. Resten av vägen satt vi och pratade och jag förstod att han var både stolt och glad över att ha kört så långt som han gjorde.

 

Framme i Häggsjö hade jag gjort iordning det största sovrummet åt honom. Jag hade ställt in en tv, radio och en dator med internetuppkoppling, för pappa var en duktig och flitig datoranvändare. Han skrev flera små böcker om skidåkare och andra saker som hände på bygden och redigerade själv.Jag märkte att pappa var glad och nöjd att komma hem till oss, och han sa flera gånger att det skulle bli skönt att bo där tills våren kom till Maursele. Dagen före julafton fick han dock jätteont i magen, och blev så medtagen att jag ringde efter ambulans framåt kvällen.

Pappa blev inlagd och skulle ligga kvar för observation över julhelgen enligt läkaren. Vi tog med oss julklappar och åkte ner till sjukhuset hela familjen och firade lite jul där tillsammans. Pappa var fortfarande vid gott mod men sa vid ett tillfälle att han var ganska säker på att detta skulle bli hans sista jul. Inte ångestfyllt utan mer som ett konstaterande. Vi hade lagt märke till liknande tankegångar tidigare under hösten , då han hade satt ett porträtt av mamma på köksbordet och tänt ett ljus intill. Han brukade småprata lite med porträttet ibland och säga till mammas bild att nu behöver du inte vänta så länge till, för nu kommer jag snart och gör dig sällskap.  

 

Vi fick lugnande besked från sjukhuset. Pappa mådde mycket bättre och skulle få komma hem till oss efter helgen, men de sa att de planerade en operation ganska snart inpå det nya året. Vi var nöjda med det beskedet och såg tiden an med tillförsikt. Min syster Ingrid tog tåget från Strängnäs tidigt på morgonen den 27 december för att komma och vara med oss några dagar fram emot nyår. På förmiddagen, vid elvatiden på dagen, stod jag i hallen och höll på att klä på mig för jag skulle åka ner till pappa på sjukhuset och eventuellt skulle jag få ta med honom hem igen tillsammans med Ingrid, som jag skulle hämta på eftermiddagen på Sundsvalls centralstation. Men plötsligt ringde telefonen och jag förstod att det var en kvinnlig läkare som jag pratade med. Hon beklagade att pappa gått bort under förmiddagen hastigt och oväntat. Han hade varit på röntgen och allt var bra. Han satt och väntade på att två biträden skulle bädda rent hans säng när han plötsligt segnade ihop och inte gick att rädda. Allt gick tydligen väldigt fort. Jag fick naturligtvis en chock. Jag trodde ju att jag skulle kunna hämta honom, och nu var han borta.  Min syster blev minst lika chockad när hon fick veta vad som hänt, men det kändes ändå bra att hon kom så att vi fick vara tillsammans några dagar. Barnen blev också väldigt ledsna. Morfar var ju deras enda far-mor-förälder. Håkans båda föräldrar och min mamma var ju borta sen länge. Min son Daniel var nog den som tog morfars bortgång allra hårdast, för han var också den som som stod morfar allra närmast av barnen. Han brukade ofta följa med morfar ut i snickarboden och jobba. Det intresset sitter kvar än idag hos honom. Nu har det gått sju år sen den här sorgliga mellandagen, men det känns inte alls så länge. Men den här dagen kommer alltid att vara förknippad med denna sorgsna händelse för oss, men minnet av pappa är ljust och fint och jag är helt säker på att han har återförenats med mamma nånstans...

 

Förövrigt har jag inte gjort så mycket. På eftermiddagen har jag besökt en fin vän som råkat illa ut, men jag hoppas och tror att det löser sig jättesnabbt. Skickar många varma kryakramar sålänge...

 

Jovisstja. En sak till har jag gjort! Jag har spontanskickat ett mail till djurrättsalliansen, som försöker rädda försökshundarna från Astras kennel från avlivning. Det handlar om flera hundra beaglar. Jag skrev att jag gärna tar hand om en av hundarna ifall de lyckas rädda dem. Å det står jag fast vid.  Inte särskilt genomtänkt men skulle det bli så så gör jag det...

 

Ha det gott sålänge allesammans! A-C

 

 

I skrivande stund är det julaftonsmorgon. Kan inte tänla mig en mer stämningsfull julmorgon. Ute faller lätta snöflingor och inne doftar det gran, stearinljus och hyacint. Jag lovade mig själv att inte tokstressa inför denna jul och det har jag inte gjort heller...och det blev jul ändå:) Den inte helt vackra granen står och lyser och glittrar och doftar och har sig och allt känns jättefint!

 

Fast klockan redan är tio är det bara jag som är vaken i huset. Älskar just den lugna sköna stunden innan alla stiger upp och det liksom brakar loss...

 

Dagarna före julafton unnade jag mig lite julmys på lokal, nämligen på fina mormor Hilmas. De har verkligen fyllt ett tomrum i stan med en lokal där alla åldrar kan samlas och umgås och lyssna på musik. På fredagkvällen när jag var där med dotter Elina och hennes kompis Sara var medelåldern ganska hög, men det var en del ungdomar också och helt fantastisk julmusik. Bland mycket annat fick vi höra Adams julsång (O helga natt), Cohens Hallelujah, musik från Chess och Kristina från Duvemåla. Vi blev så otroligt imponerade av solisterna och framförallt av Anders Falbe som sjunger helt fantastiskt! Vad månde bliva?  Anders var en gång i tiden min elev, men det har absolut inte bidragit till den fantastiskt duktige sångare han är idag. Den äran får andra ta åt sig!

 Nicolai Dunger var väldigt bra, men ljudet lite sisådär...

 

Nu har alla småtomtar i huset vaknat och prat och skratt börjar fylla huset. Tillbaka till Hilmas. Var där även på lördagskvällen. En kväll för mycket kanske men trevligt ändå. Den här gången hade jag sällskap av min goda vän Ann-Sofi och hennes dotter Cissi och Cissis pojkvän Oliver, som jag har varit klasshandledare åt en gång i tiden! Kul och många roliga minnen att prata om! Min dotter Elina var också där med sitt kompisgäng så vi blev till slut som en enda stor familj hehe. Musiken med Nicolai Dunger var jättebra, men ljudet var verkligen inte det bästa. Hilmas har hittat ett superbra koncept med ett blandat musikutbud och känslan av att man hör hemma där i vilken ålder man än är. Älskar att åldersblandningen fungerar så perfekt där. Tyvärr funkar inte maten lika bra. Skulle vilja gå in och styra upp lite för man får fortfarande vänta för länge...

 

Igårkväll var så alla mina ungdomar på plats till slut. Sist kom Millan och Niklas som bilade från Stockholm vid tretiden igår eftermiddag. Kunde inte riktigt slappna av förrän de ringde på dörren, men när de väl kom strax efter åtta spred sig jullugnet i hela kroppen...:) Vi hade naturligtvis vår traditionella uppesittartradition - tomteyatzin. Minns inte riktigt när den startade men vi har hållit på i väldigt många år och det måste alltid gå till på precis samma sätt!

 

Vi började som alltid med att gå och köpa pizza på närmaste pizzahak. Sen var det dags för matchen! Det är alltid väldigt väldigt prestigefyllt. Den som vinner får utse årets tomte, men den som var tomte förra året är immun, så Linnéa kunde sitta lugnt. Efter många om och men, lite glögg och annat drickbart, stod till slut Elina som segrare. Hon utsåg broder Daniel till tomte, så nu har han dagen på sig att fundera ut sin tomteoutfit. Det enda som finns att tillgå i rekvisitaväg är en mössa och ett lösskägg. Resten får han styla själv!

 

Idag kommer Linnéa vid ett-tiden och har med sig barnens pappa, som ska äta julmiddag och vara med på julklapparna hos oss även i år. Då börjar julfirandet på riktigt hos flocken Eliasson! Bra att barnen har tagit det initiativet tycker jag. De har också bestämt att vi ska lägga lite mindre pengar på julklappar i år. Max 250 kr från varje till varje person. Å det blev inte mindre eller sämre klappar för det...konstigt...?

Julaftonen blev...är...väldigt trevlig och fin. Först ett långt julbord, sen julklappar och sen film på film...naturligtvis fanns min stora julfavorit Ogifta par med på ett hörn.

Jag blev väldigt glad och nöjd över mina julklappar och det blev nog alla övriga med. Jag fick en väldigt tjusig termos, ett sportunderställ, en snygg varm halsduk, Bodil Malmstens bok Så gör jag - en bok om att skriva, som jag hade önskat mig och ett annat önsketing nämligen Mad men fem. Är tyvärr helt besatt av vissa serier och Mad men är definitivt en sån så nu har man nåt att göra under juldagarna.... Jag blev verkligen supernöjd med dessa grejer. Vi har också bidragit med lite vaccinationspaket och fadderskap till barnhem så att inte julen ska kännas alltför kräkegoistisk...och det hjälper faktiskt lite...men bara lite...

 

Julaftonen blev mysig och trevlig, men det hände en sak som berör mig djupt djupt negativt. Det är ingenting jag kan berätta om för det är för svårt för mig just nu och det är ingen persons fel, men det rör en sak som betytt väldigt mycket för mig. En sak med oerhört stort affektionsvärde för mig, som gick i kras ikväll. Det gjorde mig så otroligt lessen så det nära nog förstörde en i övrigt jättefin julafton. Jag måste skärpa mig och inse att det bara är en sak men för mig betydde den ändå så otroligt mycket. Det var faktiskt min allra mest älskade arvesak som jag har minnen av sen femårsåldern så en del av er kanske förstår hur det känns i hjärteroten..och den går inte att laga...

 

Nu har Linnea tagit med sig barnens pappa tillbaka till Sundsvall och Millan firar sin sambo Niklas födelsedag så just nu är det bara Danne, Elina och jag som sitter och kollar på film...men vi har det ganska mysigt måste jag säga:)

Danne och jag har varit ute en sväng och skött vår uppgift som soptunnehanterare eftersom den ordinarie firar jul i Arjeplog. Om han läser detta så kan han vara lugn! Tunnorna står ute vid vägen:)

 

Efter väl förvaltat värv...

 

Hoppas att ni alla har haft en fin jul! God fortsättning! Kramar A-C

 

 

 

 

 

 

 

Den här dan blev en lugn en. Varken sexchocker eller nakenchocker. Inga discodivor. Bara lugnt och fint och snön som sakta faller ner...

 

Vi fick börja dagen i Kristinaskolans aula, där vi fick lyssna på en skoljurist som pratade om åtgärdsplaner och regelverket runt dessa. Nyttigt och något vi behöver ha någotsånär gemensamma regler kring. Märkte bara i mitt eget arbetslag hur pass olika vi tänker. Men vi har goda intentioner och kommer att jobba vidare...

 

Vi hade också en del annat att diskutera så jag kom en aning sent till föredragen om resor till Australien och Ungern. Jag lyssnade och antecknade intresserat eftersom jag gärna vill komma iväg på nya resor med elever. De jag har varit ute på har gett så otroligt mycket. Jag vågar påstå att resorna har påverkat de medföljande eleverna för livet. Och mig med...

 

Om vi nu kommer förbi morgondagen förstås, då världen ska gå under enligt Mayakalendern. Men om vi klarar oss vill jag gärna planera för nya studieresor med integration som bärande tema. Gärna tillsammans med någon kollega, då det både ger mer upplevelsemässigt och känns tryggare om nåt skulle hända.

 

Imorgon ska vi ägna förmiddagen på jobbet åt ett s.k. "papperslavemang". Känns verkligen nödvändigt! Men skulle snarare behöva en vecka, men vem vet. Det kanske triggar igång en så att man skärper sig och städar vidare. Och det måste vi ju göra i vilket fall som helst eftersom vi ska flytta till sommaren...

 

Även om det ligger en bit in i framtiden, så trillade jag över en klänning som jag absolut skulle vilja ha till bröllopet då min son och hans älskade Maria ska gifta sig. Antingen i sommar eller till hösten. Vet precis vad jag vill ha för stil själv och häromdagen fick jag se den vackra klänningen som jag vill ha. Den kommer från DAY Mikkelsen och är helt otroligt snygg. Sen blir det ju en utmaning att fixa en lika snygg kropp som ska passa i den också hehe...

 

Nu börjar det bli julfint i gästrummet, så nu får Millan och Niklas komma precis när de vill. Danne ska få sova uppe i Beppans lägenhet eftersom han är väldigt allergisk mot Lagerbäck, men den tiden han vistas inne hos mig får han preparera sig med medicin...Linnea kommer att sova hemma i Sundsvall och julpendla mellan...det gjorde hon ifjol också och det funkade bra...vet ännu inte säkert om exmaken ska vara här på julafton eller inte men den som lever får se...

 

 

 

 

Förmiddagen gick i stressens tecken! Men nu känner jag för första gången att vi börjar ha lite koll på läget. Det är naturligtvis fortfarande panik men det är det ju alltid vid tidningsproduktion, så det är bara att gilla läget!

 

Efter lunch var det dags för julavslutning för eleverna. Vi hade fått en förfrågan från SPSP10 att de gärna ville ha avslutning tillsammans med oss uppe på media, och det blev verkligen kul! Vi tävlade, delade julklappar, fikade och hade hur kul som helst så det blev verkligen lyckat! 

 

För att använda kvällstidningsvokabulär så har dagen även varit kryddad med en och annan sexchock. Undrar hur många nya besökare jag får på bloggen bara på grund av den rubriken? :) När jag nu talar om sexchock så menar jag inte kollega P-A:s discodans iförd paljettprydd tomtemössa. Bildbevis finns hehe. Nej, det var värre än så!

 

Hur hiskeligt det än var så undrar jag ändå hur jag är funtad som lyckades passera en 2,5 meter hög fallosfigur ...mycket välskulpturerad...av snö...utan att se den. Kanske beror på nån slags förträngningsmekanism, för det kan då sannerligen inte bero på att jag ser sånt så ofta att jag slutat reagera! Men på hemvägen såg jag att ryktet om dess existens var sant.  Bildbevis finnes även här, men jag vill ju inte utsätta mina besökare för kränkande upplevelser så det får räcka att jag berättar om det. 

 

Tredje sexchocken är så konstig, knäpp, underlig...att jag inte ens kan kommentera den. Även här finns bildbevis, men det passar sig inte alls i bild så det får räcka att jag nämner det. Får fundera hur jag ska tackla det hela. Ska man skoja bort saker som man tycker är lite på gränsen eller ska man ta det på allvar och fråga personen hur den tänkte här...eller låtsas som ingenting. Får fundera på det.

 

Fortsätter min avslappnade julstil och jobbar lite lagom med julförberedelserna. Väldigt skönt! Fick ett julkort idag av min underbara supergulliga söta systerdotterdotter Clara! Åh vad fin hon är. Blir alldeles varm i hjärtat och tårögd när jag ser henne. Tänker på min egen mamma som inte fick se nåt av sina barnbarn, och kan bara tänka mig hur lycklig hon skulle ha varit över att få barnbarnsbarn...och pappa med för den delen. Det är nåt väldigt fint i att få uppleva en ny generation som fyller tomrummet efter de som gått vidare till en annan dimension...

 

Nu ska jag titta på favvon Ernst. Antingen älskar eller hatar man honom. Vi, Beppan och jag älskar honom sen han för några år sen skulle uppträda på Bauhaus i Birsta och Beppan och jag stod i publiken. Ernst tyckte att publiken stod lite för långt från scenen så han klev ner och gick fram med långa kliv till Beppan och mig och tog oss i var sin hand och sa, så alla hörde det. - Så vackra människor det finns här i Sundsvall. Ni måste komma närmare så jag får titta ordentligt på er. Efter en sån sak kan man ju bara älska karln...:)

 

Fler karlar att älska! Mina fina kollegor fixar jul för eleverna!

 

Nu väntar två jobbdagar till innan vi lärare får julledigt, men det kommer att gå som en dans. En discodans tror jag!

 

                                                                            Ha det gott allesammans! A-C

 

 

 

 

Igårkväll var det dags för en riktig höjdpunkt före jul, nämligen LR;s julbord på St Petrilogen.Ett tag trodde jag knappt att jag skulle komma iväg, för när jag kom hem från jobbet låg två män raklånga i min hall och där blev de liggande länge...

 

Nu var inte det så konstigt som det kanske verkar vid första anblicken, utan de låg där av en orsak. De skulle nämligen undersöka vad det var som gjorde att jag var utan varmvatten i lägenheten. Till slut tyckte de sig iallafall ha tittat färdigt och gav sig av så jag kunde börja byta om. Tack o lov har min dotter en dusch...med varmvatten...en trappa upp, så ingen behövde lida av en eventuell ofräsch framtoning...:)

 

Sen hade vi lite förfest på verandan innan vi begav oss upp mot logen via kyrkbacken. Den vägen skulle vi inte tatt. Först föll Lotta. När Stefan skulle försöka hjälpa henne upp föll även han. Och när Lotta till slut kom på benen föll hon en gång till. Vi övriga hasade på i vägkanten och lyckades ta oss upp på benen. Jag förbannar mitt sega handhavande med mobilkameran som gjorde att jag misslyckades med dokumentationen av detta spektakel...det ska inte upprepas!

 

Julbordet i sig var väldigt fint även i år. Massor med godsaker av alla de slag. Och då menar jag av allt. Det är verkligen ett välförsett julbord vi blir bjudna på varje år. Pengarna kommer tydligen från skadestånd som kommunen får betala vid felaktiga beslut som drabbar LR:s medlemmar. Det måste vara åtskilliga fel eftersom så många kan njuta av så mycket god mat år efter år. Jag gick med i LR 2008, när jag slutade helt som journalist och blev lärare på heltid.Sen dess har jag varit på den här fina tillställningen varje år tror jag.

 

Men även om det var lika gott som vanligt, så tyckte jag nog att det var lite avslaget...det var inte riktigt lika mycket tjo o tjim som det brukar vara. Kan det bero på att det var måndagkväll och tanken på arbetsveckan tyngde en liten aning eller för att vi är ganska trötta och utarbetade nu de flesta av oss och i stort behov av julledighet. Ärligt talat så vet jag inte ens om min iakttagelse var riktig, men jag upplevde det så...

 

När jag vaknade i morse, pigg och nyter...nåja kanske lite överdrivet...men jag var iallafall hjälpligt vaken där jag stod i morgonrock när mannen som skulle laga varmvattenberedaren ringde på. Nu fixade han det hela tämligen snabbt, så jag kunde återgå till mina morgonbestyr. När han gick lovade han att jag skulle ha varmvatten när jag kom hem efter jobbet idag. Och visst hade jag det! Faktiskt snudd på en lyckokänsla att kunna duscha och diska som vanligt igen...

 

Måndag och tisdag har varit sjukt jobbiga jobbmässigt, men vi gör ju bara en tidning per år så det är smällar man får ta. Idag kändes det iallafall lite bättre än igår. Nu börjar de flesta bitarna falla på plats.

 

Idag hade eleverna i årskurs tre en bejublad final av sin studenttävling Bästa pepparkakshuset. Även om jag tyckte att en del ägnade lite väl mycket tid åt det hela måste jag erkänna att de hade gjort fantastiskt fina byggnadsverk som jag ska visa på bloggen en annan dag.

 

För övrigt har jag bestämt att detta ska bli en stressfri och skön jul, därför sitter jag här lugnt och väntar in den. Visst ska jag fixa och dona lite men under kontrollerade former. Det viktigaste är ändå att få umgås med nära och kära och njuta av tillvaron.

 

Så var det slutminglat och slutätet för den här gången. Imorgon onsdag är det julavslutning för eleverna efter lunch. Vi kommer som vanligt att ha vår traditionella mediajul efter lunch. I år har SPSP10 bett att få vara med oss och eftersom vi är generösa, vänliga människor så är de hjärtligt välkomna att fira in julen med oss;)

 

Avslutningsvis vill jag visa treornas fantastiska pepparkakshus. Kommer kanske bättre bilder en annan dag. Håll utkik.

 

 

 

 

 

 

 

Å snöandet fortsätter i det oändliga känns det som. Börjar bli riktigt trångt på innergården. Tur man har en liten bil. Idag skottade grannen Bosse snö från taken så det var omöjligt att ta sig både ut och in. Det fick Stefan och Ingallill erfara när de kom hem och fick åla via verandan.  Inte nog med det. När jag skulle ta en dusch efter bullbaket, som jag snart ska berätta mer om, var vattnet lite halvljummet men innan jag duschat klart var det iskallt. Brrrr. Kallade in granne Bosse som konstaterade att säkringarna var ok, vilket jag i och för sig redan hade konstaterat själv men nu blev det dubbelkollat. Inget fel där, men varmvattenberedaren är iskall. Hyresvärden lovar att sätta in en ny varmvattenberedare pronto om vattnet fortfarande är kallt imorgonbitti. Vilken tur ändå att jag har Beppan i samma hus så att jag kan duscha hos henne sålänge. Disken är lättare att fixa, det är ju bara värma lite vatten så fixar det sig...i-landsproblem kan man tycka men varmvatten i badrummet känns ganska viktigt...

 

När jag nu ändå hade hyresvärden på tråden...eller vad man säger i den trådlösa nutiden...så passade jag på att nämna att elementet i badrummet också fungerar under all kritik. Halvkallt jämt och så vill man ju inte ha det just där, eller hur? Lustigt nog blir det endast varmt när det är svinkallt ute. Är det bara några minusgrader funkar det inte alls...men han skulle göra nåt åt det också så fort han hinner...troligtvis blir det ett nytt element.

 

För övrigt har det varit en ganska slapp dag. Enda insatsen värd namnet är att Beppan och jag har bakat lussebullar, som vi båda älskar. Sen kommer vi att bli mycket sexiga om man ska tro Ernst, som nyss sa på TV att saffran är ett riktigt afrodisiakum - det vill säga lustframkallande, alltså inte lustighetsframkallande, som våra lussekatter kanske kan beskrivas utseendemässigt. De liknar mer Barba-familjen än äkta lussekatter, men är vansinnigt goda. Iallafall som ljumma och färska. Vet inte vart mitt gamla lussebullsrecept  tagit vägen, så nu testade vi ett nytt med massor av kvarg som blev väldigt saftigt och gott.

 

Imorgon är det arbetsdag igen. Vi ska köra järnet med gymnasietidningen men jag fick nyss första sjuk-smset från en elev som inte kan komma. Ska allvarligt överväga om jag ska ta på mig att göra sånt här med elever mer. Det tar på nerverna lite för mycket faktiskt att inte veta om vi hinner bli klara eller inte... 

Beppan rullar degen mycket koncentrerat...

Ser mer ut som Barbapappa-figurer än lussebullar...

Men goda blev dom. Goda men fula!

Finn två fel! Skulle ta en stämningsfull bild av ljuset och bullarna på plåten men stämningen förtas något av nycklarna på bordet (stort nono för en vidskeplig person som jag) och människan som gör armhävningar på golvet haha...

 

Eftersom det snart är jullov och time för lite julfilmer tänkte jag komma med några trevliga tips! Här är några julfilmer som jag gillar eller är sugen på att se;

 

Oäkta par – favoritjulfilmen som egentligen inte är en julfilm men eftersom den utspelar sig under julen får den ändå vara med här. Sååå otroligt rolig. Jag kan se om scenen i stugan när tomten har fått för mycket under västen hur många gånger som helst. Min absoluta julfavorit!

 Love actually – charmig film med härlig musik!

 Sunes jul – en av de bästa julkalendrarna nånsin som jag sett om mer eller mindre varje år uppkrupen i soffan med nåt hemmavarande barn.

 Tomten är far till alla barnen – rolig och lite elak. Gillar!

 White Christmas med Bing Crosby – julfilmernas julfilm. Har sett den många många gånger, och visst finns det bättre filmer men den har hööög nostalgifaktor.

 Otecknade Djungelboken – Ingen julfilm egentligen men för våra barn blev den en film som vi alltid såg tillsammans under jullovet. En fin nostalgifavorit som har sin givna plats även om den bara finns på VHS, hos oss i alla fall.

 The Holiday – har inte sett den än så det ser jag fram emot. Har hört så mycket gott om den.

Tar jättegärna emot tips på mysiga, roliga, trevliga eller spännande julfilmer...eller föralldel alla slags filmer, filmoman som jag är...

 En vecka kvar, sen är det jullov. Ska bli sååå skönt! Ha det gott allesammans! A-C

Men oj vad det snöar och blåser. Fast helt ärligt är det ganska mysigt att vara hemma, inomhus, i trygghet när ovädren härjar utanför. Man tänder lite ljus, äter lite gott, tar ett glas vin och kopplar av. Det kände jag aldrig att jag kunde göra fullt ut när jag bodde i Häggsjöviken. Inte sen jag började bo där som ensam vuxen iallafall...

 

Där var jag alltid orolig för att vi skulle snöa inne och inte komma iväg om det blev nödvändigt. Vi hade alltid full beredskap för strömavbrott eftersom vi hade såna väldigt ofta och länge. Då gällde det att bunkra med ved, ljus, mat och roliga spel så att strömavbrotten blev uthärdliga. En sån här helg hade jag nog promenerat ganska många vändor med snöslungan också. Gissa om det känns skönt att bo mitt i stan och bara behöva bekymra sig om att skotta fram lilla gulingen då och då...och göra änglar i snön;)

 

Har lovat mig själv att inte stressa den här julen. För det första har barnen och jag gemensamt beslutat att tagga ner julklappshetsen lite, både när det gäller pris och antal. Känns väldigt bra och lite moget:) Sen ska jag tagga ner övriga julförberedelserna också. Har bland annat leasat ut lite julmatlagning till mina älskade barn!

 

Försöker röja ur det totalbelamrade gästrummet (hör ni det barn?) och skriver julkort! Vet att många har slutat med det men jag tycker det är kul och kör nåt år till. Kan bli det sista! Det blev väl ett 20-tal...drygt...ok 30 då...drygt...hehe

 

Annars har dagen nyhetsmässigt präglats av den fruktansvärda skolskjutningen i USA. Än en gång står vi chockade och undrar hur det kan hända. Personligen ser jag två tydliga orsaker. Den generösa tillgången på vapen i USA är en. Den skjutande pojkens mamma, som verkar ha varit det första dödsoffret, hade enligt tidningsuppgifter fem vapen registrerade varav tre återfunnits på skolan. Som nån av mina vänner skrev: I vilken värld behöver en lågstadielärarinna beväpna sig på detta sätt?  Den andra orsaken är vår gemensamma förmåga att se vilka ungdomar...läs pojkar...som bär det här mörka inom sig. Jag är inte alls särskilt insatt men har nyligen läst boken Vi måste tala om Kevin, som handlar om ett liknande scenario och väcker många tankar. Som jag uppfattar det skiljer de här olyckliga pojkarna ut sig på ett ganska tydligt och tämligen ensidigt sätt som inte borde vara alltför svårt att upptäcka och se. De allra flesta kommer naturligtvis inte att begå massakrer men de mår bergis väldigt dåligt och behöver i vilket fall som helst professionell hjälp. Å visst finns de olyckliga pojkarna här hos oss också, det har väl inte minst människorna i Härnösand erfarit...men förhoppningsvis behöver vi aldrig uppleva nåt som liknar det här. Sverige har ju tack och lov varit förskonat hittills. Tänker mycket på alla stackars familjer som förlorat barn och alla stackars barn som inte fick leva sina liv. Så oerhört sorgligt och meningslöst.Hoppas verkligen att det här leder till en förändring när det gäller vapnen först och främst. Utan vapen blir ju de olyckliga pojkarna mycket mindre farliga för andra.

 

Även om det känns som ett alltför tvärt ämnesbyte, så har jag skickat iväg årets julpaket till Strängnäs och Köpenhamn idag. Vet inte hur länge vi ska hålla på med julklappsbyten. Vi har bestämt oss för att tänka över det inför varje ny jul hehe...

 

Har också shoppat lite.Elina och jag svängde iväg till Birsta i gårkväll...mest för att vi skulle träffa Linnea och Pierre en stund. Jag shoppade en superläcker svart paljettkjol, som nog får följa med till julbordet på logen på måndagkväll. Fast den känns lite som fiskfjäll när man stryker handen mot den...köpte en ny mössa och ett par vantar med, precis lika som dotter Beppan, med hennes goda minne...men den får ni se en annan dag när den har varit ute på premiärtur...:) Nu kanske någon vän av ordning, med gott minne, minns att jag köpte en mössa i Stockholm också för ett par veckor sen, men det var en löparmössa.

 

Imorgon tror jag att Beppan och jag ska försöka baka lussebullar...jaja jag vet att Lucia redan har varit men jag älskar lussebullar så vi kör...

 

Alla barnen kommer hem i jul. Förra julen var ju Elina i Thailand så då var vi en person kort. Allra sist kommer Millan och Niklas som ska köra hem från Stockholm med bil sent på uppesittarkvällen. Jag gillar det inte, men Millan jobbar så pass sent att det inte gick att hitta lämplig buss eller tåg...

Har hört rykten om att de tänker bjuda in sin pappa en stund på julafton, på julbord och julklappsutdelning. Jag har beslutat mig för att tycka att det är bra att de vill ha honom med. Tänk vad julen ställer många familjefrågor på sin spets. Då gäller det att vara generös i hjärtat och visa sig kärleksfull!

En bit av den superläckra glitterkjolen...eller fiskfjällskjolen...blir fint det på logen på måndag hehe   

  Mitt juliga jag. Egentligen är den en provfotografering inför redaktörsporträttet i gymnasietidningen men det blev så juligt så jag knep den;)

 

Innan jag avslutar för idag måste jag låna några rader som en väns vän skrev på facebook idag. Det är så vackert och sant så läs och njut av de fina orden: Upphovsmannen heter Anders Kungsman och är skådespelare och konstnärlig ledare på Öresundsteatern och vän med min gode vän, Gert i Landskrona. Jag känner inte upphovsmannen personligen men hoppas att det är ok att jag delar hans fina ord.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dagen började på bästa tänkbara sätt med härlig luciamorgon i Domkyrkan. Esteterna var som vanligt fantastiskt duktiga så det är ett verkligt nöje att få vara där. För övrigt var det enastående vackert på stan med tusentals marschaller i snön. Vilken fin tradition vi har i Härnösand. Jag har ju lyckan att bo så centralt att jag ser glimmande ljus i massor från mina fönster varje luciamorgon och det är lika vackert och stämningsfullt varenda gång...

 

Sen har det varit fullt drag hela dan. Många av eleverna som ska jobba med gymnasietidningen är sjuka, så det blir till att slita med den ända in i kaklet! Tur att vi har en vecka till med redigeringen efter jullovet innan den ska tryckas...

 

Veckan har annars varit väldigt rolig med Publicitetsklubb med Stina Dabrowski i Sundsvall på tisdagkväll tillsammans med min mycket saknade tidigare kollega Maj-Britt och mina flickor Linnéa och Elina. Vi startade med en after work på 1891, som har en sån fantastiskt fin innergård alldeles intill Elinas kontor som vi fick besöka för första gången. Där ligger man i lä må jag säga. Fantastiskt vackert och vilken utsikt! 

Sen bar det av till restaurang Oscar där Stina berättade om sina intervuer. Det var verkligen kul att höra henne berätta om vad som hände bakom kulisserna under hennes intervjuer och se lite snuttar ur de mest spektakulära...

Träffade också en hel del fd journalistkollegor och det var mycket trevligt! Ibland...men bara ibland, kan jag känna en liten dragning tillbaka till journalistlivet...

 

Igår hade jag den utomordentligt dåliga smaken att gå på två middagar med två timmars mellanrum. Först på Technicus med delar av arbetslaget kl fem och sen på Amenta med Ångermanlands friidrottsförbund kl. åtta. Efter en sån kväll känner man sig som en mycket dålig människa..:(

 

Luciamorgon på gatan utanför mitt hus...

Fantastiskt fint att få starta dagen med tusentals skimrande marschaller i snön...

och esteternas fina luciaföreställning...

Tomteorkester på Technicus...

Oxfilé på Amenta...

 

Den vackra innergården 1891.

Mina "stora" flickor på 1891.

Jag och Majsan.

Den tjusiga trappen upp till Beppans jobb.

Den tjusiga trappen igen.

På Beppans kontor.

Fin utsikt mot stora torget.

Flickorna med lysande ögon och Majsan;)

Stina Dabrowski berättar...

 

Oj vad veckorna rusar fram nu! Imorgon är det fredag igen! Har inga speciella planer för helgen annat än lite allmänt pyssel...

 

                                                                       Ha det gott allesammans! A-C

 

 

 

 

 

 

 

 

. 

Jotack! Den här dan gick den med...har iallafall lättat lite på stresstäcket och börjat på sista??? gruppen omdömen. Har hur som helst inte dykt upp nån ny klass eller grupp den senaste veckan...har också gjort mer än hälften av utvecklingssamtalen, så det rör på sig. Det som stressar mig allra mest just nu är gymnasietidningen, som inte rör på sig så mycket som jag vill just nu...

 

Till ett annat år skulle jag vilja föreslå att Staffan och jag får två veckor tjänstledigt med full lön så kan vi göra en riktigt bra och proffsig tidning åt skolan. Men vitsen med detta upplägg är ju för elever av elever och då blir det lätt så att textfröken börjar stressa upp sig lite för mycket. Men herregud! Det är ju bara en tidning eller hur? Men, till ett annat år får det bli nån form av annat upplägg för som det är nu ger det alldeles för mycket dåliga stresshormoner i blodomloppet...

 

På eftermiddagens indval slog Staffan och jag ihop våra grupper och hade en egen liten nobelfest i studion. Vi bjöd på fika och tittade på filmen Nobels testamente tillsammans med våra text- respektive fotoelever. Liza Marklunds deckare om journalisten Annika Bengtzon på Kvällspressen är spännande och ger en trovärdig inblick i hur en kvällstidningsredaktion arbetar, så de passar alldeles utmärkt i våra kurser. Sen var det ju svårt att motstå chansen att se den på själva nobeldagen;) 

 

Skulle vara kul att nån gång i livet få uppleva en nobelfest irl, men oddsen för det verkar väl inte alltför höga hehe...

 

Imorgonkväll ska jag iallafall på en tillställning med Publicitetsklubben i Sundsvall, dit Stina Dabrowski kommer och berättar om sitt journalistliv med särskild betoning på intervjuer och intervjuteknik. Ska bli riktigt kul! Ska gå med min f.d. och mycket kära kollega Maj-Britt och mina döttrar Linnea och Elina. Före Stinas framträdande ska vi after worka på Innergården 1891. Mycket trevligt;) 

På onsdag blir det utemiddag igen, på kommunens adventsmingel direkt efter jobbet och därifrån får jag mer eller mindre rusa pronto på styrelsemöte med Åfif. Skulle inte förvåna mig om det vankas en matbit där med...puh:)

Och på torsdagmorgon blir det traditionsenlig Lucia i Domkyrkan. Brukar vara så himla stämningsfullt och fint...

 

Märks verkligen att dagarna rusar på mot jul. Något på gång nästan hela tiden både hemma och på jobbet...men det är precis som det brukar vara...

 

 

Oj vad det har snöat i helgen.  Brukar inte oroa mig nämnvärt för snöfall numera sen jag flyttade till stan, men eftersom jag skulle ut på små byvägar igår tittade jag ändå lite extra på snöflingorna som dalade ner i en aldrig sinande ström...

 

Nu gick färden tur och retur till familjen Liljeströms stuga i Lockeby alldeles utmärkt, även om det kan finnas såna som undrar hur jag har det med höger och vänster...men mitt svar är att jag har det bra! Jag lyssnade bara inte så noga...;)

 

Väl framme på det välbesökta julminglet blev jag alldeles hänförd av hur fint det var därute mitt i skogen. Vardagsrummet med stora perspektivfönster mot sjön och en eld som sprakade hemtrevligt i öppenspisen var alldeles förtjusande. Jag blev som vanligt avundsjuk och vill ha en stuga att koppla av i jag med...men inte ensam. Då skulle jag nog inte våga vara där...lätt mörkrädd som jag är...

 

Det var väldigt trevligt att träffa både bekanta och obekanta, och det var roligt att ha sällskap med en fin vän på de oplogade vägarna. Vet inte om jag hade vågat åka annars...

 

Väl framme fick vi god förtäring med en väldigt god, varm soppa och glögg och gluhwein och en massa annat smått och gott. Väldigt mysigt och juligt! Stan i all ära men stämningen blir aldrig fullt så julmysig där som på landet... 

 

Fick se en sak som jag aldrig sett förr. Pias man Eric hade huggit djupa jack i ett grovt vedträ som antändes med tändvätska, eller olja som en annan besökare föreslog. Det var väldigt spännande att se eldslågan som sprutade ur trät och när innanmätet på vedträet började glöda var det mycket vackert. Pia berättade att de hade sett detta sätt att göra hemgjorda träbloss hos Logosol. Mycket fint hur som helst...

Hemresan i snöyra gick också bra. Söndagen har förflutit i lugnets tecken. Har börjat städa gästrummet, som har blivit ett slags förråd i höst, inför julbesöken men är inte alls klar än...men när julen väl är här kommer det att vara så fint så...;)

 

I eftermiddag blev jag ytterst tacksam för att jag har en granne med kontakter, då en stor traktor kom och skottade bort de stora snövallarna som den ordinarie plogaren lämnat bakom våra bilar. Det tog två minuter så var det skottat och fint...tack för det;)

Imorgon är det dags för en ny jobbvecka igen. Intensiv gissar jag. Ska dock avsluta måndagen med film och fika med min ena indvalgrupp i text. Eftersom jag knappast tror att nån av dem läser min blogg så kan jag avslöja att vi ska titta på filmen Nobels testamente, där de ska få i uppgift att titta lite extra på hur journalisterna arbetar i filmen...passande dag att titta på den filmen iallafall...;)

 

 

 

När jag kom till jobbet imorse låg två rosor på datorns tangentbord. Mer behövs inte för att mungiporna ska glida lite uppåt. Anar var de kommer ifrån. Är nog från en vän som jag gjorde en mycket, mycket liten tjänst häromdagen...å då menar jag verkligen liten...

 

Tack vare att jag skrev det på facebook fick jag svaret på ett annat mysterium från tidigare i höst. En dag när jag kom in på arbetsrummet stod en mycket fin orkidé på mitt skrivbord. Jag frågade runt om nån visste var den kom ifrån men ingen visste...

Men idag när jag berättade om det skrev plötsligt en av mina tidigare elever att det var han och en annan elev som kom med blomman en gång när jag inte var där. Tänk vad fint gjort och stort tack fina Meriem och Arish. 

 

Annars var dagen fylld av arbete. Min kära mediekollega har varit förkyld i några dagar och då man är ensam blir det mycket spring. Vår planerade medieverkstad lever i högsta grad redan...

 

Efter jobbet åkte jag ner på Intersport och köpte mig ett par varma, sköna vinterskor eftersom jag ska åka ut på glöggafton på landet hos min kära kollega Pia imorgon och risken finns att det är riktigt kallt. No more frusna fossingar den här vintern;) Ska bli riktigt mysigt att fira advent på landet igen och om min käre åkrädde?;) reskamrat läser det här så lovar jag att hålla både oss och lilla gulingen på vägen;) Är det nåt jag är van vid så är det att sladda omkring på oplogade vintervägar...dessutom har jag nästan nya, fina vinterdäck som bara har ett år på nacken..så det så;).

 

 

 

 

 

 

 

 

Gårdagen var en riktig ovädersdag i stockholmstrakten. Min yngsta dotter Millan ringde framåt kvällen och berättade att hon satt på tunnelbanan mot Jordbro men där blev det stopp. Ett tåg på Lidingöbanan hade spårat ur och Millans sambo hade kört fast bilen i snön tidigare på eftermiddagen så det var inte sån bra idé att ge sig ut på vägarna igen. 

- Men det ordnar sig. I värsta fall får jag väl övernatta på hotell, sa den kavata dottern.

 

Jag är ju en riktig hönsmamma, alltid lite orolig för mina barn när saker och ting inte är riktigt 100-procentigt bra...så efter ungefär en timme ringde jag för att kolla läget. Då pulsade hon för fulla muggar genom djupsnön på väg hem till lägenheten. Då fick jag veta att hon träffat en annan tjej på tunnelbanan. Den andra tjejen skulle också försöka ta sig ut till Lidingö så de båda flickorna slog sig ihop och bestämde sig för att lifta. När jag fick veta det hade jag redan facit i hand och visste att det hade gått bra. Jag är dock inte helt säker på att jag hade varit lika positiv om jag hade hört talas om planerna på förhand. Flickorna fick iallafall lift med två killar i en jeep som kunde skjutsa dem cirka en kilometer från Kottla station, som är Millans "hemstation". Där tvingades grabbarna vända på grund av snömängderna men då hade flickorna gångavstånd till sina hem. Därifrån dröjde det inte länge innan hon hade pulsat hem genom snöyran. Skönt att få ett sms att hon var hemma i stugvärmen...

 

I efterhand berättade hon att det var helt sjukt mycket folk som inte kom hem och som desperat försökte hitta lediga taxibilar...som knappt fanns....vad sårbara vi är när det händer nåt utöver det vanliga.... Faktiskt lite läskigt...

 

Idag hade snöfallet kommit hitupp, men min dotter Beppan var förbluffande positiv inför sin uppkörning vid lunchtid trots det tätnande snöfallet. Och...det gick vägen. Åh vad glad jag blev. Grattis älskade Beppan! Nu har äntligen  alla mina barn körkort. Känns så skönt. Första barnet tog körkortet 2003 så jag har en närapå tioårig era som handledare vid övningskörning, men nu är det äntligen slut på det. Jag har aldrig tyckt att det har varit särskilt kul, och mina bilar har inte mått så jättebra av motorrusningar och brända lameller. Och det har kostat en slant kan jag lova. Men nu är allt det glömt. Nu är jag bara glad och lättad;) Minns förresten att det snöade ihärdigt när jag tog mitt körkort för några...hmmm...ganska många år sen nu och det gick också bra:)

 

Idag stannade all datatrafik hos kommunen av. Först blev jag otroligt irriterad eftersom jag hade avsatt min elevfria eftermiddag till att skriva elevomdömen på vårt internetbaserade närvarosystem. Jag försökte ändå skriva omdömena för hand så att jag kan skriva in dom nån annan dag.  Visst går det men ett litet irritationsmomnet är det när man har mycket att göra...

 

 Har inga roliga bilder att förmedla från dessa dagar så jag har plockat fram några bilder från tidigare. Mina flickor och Millans bästis Samantha hade i många år som tradition att julbaka ute hos oss i Häggsjöviken. Just de här bilderna är från 2007 och det är Samantha, min äldsta dotter Linnea och min yngsta dotter Millan som bakar. Hundarna är Linneas hund Lipton, som fick flytta till en familj i Fagervik på grund av allergi i familjen. Han har det jättebra där så slutet gott, allting gott. Den andra hunden är min älskade Nala som inte finns med oss längre rent bokstavligt, men alltid i tankar och minnen. Jag tycker ofta att jag hör hennes steg trumma lite lätt mot golvet....så jag tror hon hälsar på mig då och då...tankarna på henne får mig alltid att le en smula. En annan rolig sak är att bästisarna Millan och Samantha båda bor i Stockholm nu och där fortsätter de sin gemensamma julbakstradition. Mysigt:) Har inte hunnit baka än i år men snart så ska de underbara bakdofterna sprida sig på Östanbäcken...

 

 

 

 Nu är det bara en dag till helg. Ska bli så skönt. Helgens höjdpunkt blir nog lite glöggmys med trevliga människor på lördag...

 

                                                                                                  Ha det gott! A-C

Nej, det blev ingen höjdardag. Planen var att flera medlemmar av vårt arbetslag skulle gå på en närapå heldagsföreläsning på Miun med den spännande titeln Tillståndet i världen. Nu blev vi inte så mycket visare eftersom vi fick veta, när vi kom till Sigma, att föreläsningen var inställd på grund av sjukdom. Tråkigt eftersom vi verkligen sett fram emot dagen. Lite less blev man när vi fick höra att föreläsaren anmälde sig sjuk igår. Hur svårt hade det varit att skicka ut ett mail till oss anmälda igårkväll?

 

Förmiddagen blev delvis spolierad, men eftermiddagen rullade på som planerat. Mina elvor (eller älvor) jobbar på som besatta med gymnasietidningen. Allt tar mycket längre tid än man tror, och vi har bara två lektioner i veckan så det är minst sagt stressigt...

 

Sen var det arbetslagsmöte. Till att börja med insåg vi att vi missat att anmäla oss till kommunens julbord och nu är det för sent. Ja så kan det gå...;(  Istället har vi bestämt oss för att gå ut och äta en jullunch tillsammans på något trevligt ställe sista arbetsfredan. Det blir nog bra det med...

Vi är också tämligen eniga om att tiden inte räcker till just nu. Varken arbetstiden eller arbetslagstiden. Vi har så mycket som vi måste fixa tillsammans. Våra lokalbehov. Vår temavecka andra veckan efter jullovet. Julavslutningen. Plus allt det vanliga och lite till. Känns som att det är lite oro i leden på arbetet. Inte specifikt i vårat arbetslag utan rent allmänt. Känns verkligen välbehövligt med ett jullov om än ganska kort..

 

Nej nu gnäller jag lite väl mycket. Har jag nåt roligare att berätta tro? Tja, kanske att jag inhandlade lite blingbling i helgen. Jag har väldigt mycket bling men använder det sällan. Undrar vad man har för bokstavskombination då? Samma sak med klänningar. Ni som känner mig väl vet att jag inte är så särdeles flärdfull. Jeans och tröja är den absolut vanligaste outfiten. Och bekvämaste. Men i garderoben hänger mest otaliga klänningar. Alldeles för många om sanningen ska fram. Nån förträngd del av mig vill nog gärna vara lite piffigare än den faktiska vardagsverkligheten...

 

De senaste dagarna har ju snön närapå vräkt ner. Jag tar det numera med stort lugn. Så har det inte alltid varit. När jag var ensam mamma i ett stort hus på landet fick jag nästan panikångestattacker av väderleksrapporter med annalkande snöfall. De sista tre åren i Häggsjöviken var vi utan traktorskottning. Vår gamle skottare drabbades av starr och frun tyckte att det fick vara färdigskottat när han vid nåt tillfälle kom väl nära en farstubro...

Det visade sig dessvärre vara väldigt svårt att hitta en ny skottare, så vi som bodde ute i Häggsjö fick vackert  köpa snöslungor och börja snöröja själva. Oftast gick det bra, men vid tillfällen när det vräkte ner flera decimeter snö på kort tid var det jättejobbigt. Konstigt nog kom vi iväg till jobb och skola nästan jämt. De gånger vi inte kom iväg berodde det aldrig på att vi inte lyckats skotta själva utan på att plogningen av den allmänna vägen var sen...därför uppskattar jag verkligen livet i lägenhet då snöfallet inte längre är ett akut problem utan mest bara stämningsfullt och mysigt...

.Det har toksnöat förr i Härnösand som synes...

 

Innan jag lämnar bloggen åt sitt öde för den här gången vill jag bara konstatera två saker. En dålig och en bra. Börjar med den dåliga. Israel tillåter nya bosättningar nära Jerusalem, som kommer att dela Västbanken i två delar och som kan omöjliggöra en framtida tvåstatslösning. Såhär skriver fredsorganisationen B´Tselem  : The implementation of construction plans in E1 will create an urban block between Ma’ale Adumim and Jerusalem, exacerbate the isolation of East Jerusalem from the rest of the West Bank and will divide the West Bank into two separate areas, north and south. 

Om någon vill följa vad som händer med Israel-Palestinakonflikten kan de följas på http://www.btselem.org/

Jag vill också rekommendera en annan bra fredsorganisation att följa:www.mepeace.org

 

Det andra saken, den bra alltså, var att Sveriges damer vinner premiären mot Danmark med 27-26 vid handbolls-EM i Serbien! Bra jobbat!

 

 

. 

 

Det biter ordentligt i kinderna under den ganska korta kvällspromenaden och knarrar hemtrevligt under skosulorna. Minus 17 på termometern. Blir alltid översköljd av barnsdomsminnen när det är såhär kallt. Ett tydligt minne som ofta dyker upp är att mamma och pappa är ute med spark i månskenet. Min syster Ingrid och jag sitter inbäddade i varma täcken på var sin spark. Det är iskallt, stjärnklart och andedräkten svävar ut ur våra öppna munnar som anden ur flaskan. Då och då blixtrar det till ur sparkmedarna som skrapar mot ett och annat sandkorn på vägen. Jag tittar upp mot himlen och njuter och fantiserar och är lycklig. Jag vet inte vart vi är på väg...eller rättare sagt minns inte. Minns bara känslan av att vara lycklig och trygg.

 

Ett annat liknande minne är att vi åker med häst, släde och bjällerklang till julottan i Norsjö. Hästen är hästen Lasse. Lasse som jag kan så många roliga historier om. Vi är nedbäddade i stora fårskinnsfällar. Jag ligger i farmors famn. Är nog ganska liten. Farmor dog när jag var sju år. Minns aldrig att vi åkte häst när farmor var borta. Vi gjorde nog inte det. Det som finns kvar av minnet är detsamma som av sparkturen. Lycka och trygghet.

 

Har många fler minnen som dyker upp när kylan biter ilsket i kinderna. Som när jag förfrös mina fingrar under skidträning i tonåren och fick klippa bort mina fina silverringar eller när fläkten till bilvärmen gick sönder på en julresa upp till Västerbotten och vi fick åka 40 mil utan värme i minus 38 grader som mest. Då kunde man hålla sig för skratt.

 

Men nog med minnen för den här gången. Var i Stockholm i helgen och hälsade på min yngsta dotter Millan och hennes sambo Niklas. De har verkligen haft tur i sitt lägenhetssökande. Deras tvåa i en villa på Lidingö är helt underbart fin. Alldeles modern och mysigt planerad. Dessutom har de tillgång till ett fantastiskt filmrum som de får använda hur mycket de vill. Helt fantastiskt. Det nästan mest fantastiska är att de bor alldeles vid stranden så att de stora färjorna på väg till och från Värtahamnen passerar ett stenkast från stranden. I o för sig ett hyfsat bra stenkast men iallafall. När man sitter vid deras köksbord och äter frukost ser man skorstenarna (jag ger mig, det är inte stjärtfenor) segla förbi ovanför häcken och när det är mörkt är fartygen som gigantiska, vackra, glittrande  smycken på vattnet.

 

Helgen var mysig och trevlig. Har aldrig sett Stockholm vackrare. Så bländande i gnistrande vintersnö och glittrande juljus. Niklas var borta med sitt bandylag Djurgården bandy, men Millan och jag stämde träff med min syster Ingrid på Centralen vid tiotiden på lördagmorgonen och sen bar det ut på julshopping. Jag shoppade inte så mycket, syrran var duktigare. Sen, lite väl sent om sanningen ska fram, åkte vi ut till Djurgården och Skansens julmarknad. Det var väldigt mysigt och fint, men vi kom så sent att vi missade det fina, traditionella luciatåget..måste dit igen en annan gång känner jag och då i tid...;)

 

Kom hem igen på söndagkväll. Det är skönt att åka bort men nästan ännu skönare att komma hem igen. Hann till och med lite jobb på bussen även om jag blev så trött att jag somnade en stund. Men det är ju en lång resa så man hinner mycket. När jag rättat klart det jag skulle började jag läsa en ny bok, ja inte ny som i nyutkommen utan ny, som i ny att läsa för mig. Det är Patrik Sjöbergs Det du inte såg. Den grep tag i mig direkt och jag kunde nästan inte sluta läsa igårkväll.

Här kommer några bilder från helgen!

.Julmusik på positiv...men kanske inte så positiv till julmusik...jodå jag älskar julmusik i nästan alla former så det så...

 

Tack Millan och Niklas för en mysig helg. Lite för kallt för att ge sig ut och springa nu. Måste fixa kort på Spegeln så att jag inte blir stillasittande i kylan...lätt hänt annars..

 Ha det gott och håll värmen med en kram eller två. Jag får väl krama Lagerbäck...även om ögonen börjar klia...

                                                                                         Kram A-C

.

 

 

.