Gött med helg nu...
Sådärja. Då sitter man i sköna tv-fåtöljen och har en hel ledig helg framför sig. Känns väldigt fint det. Dagen startade annars med Vårkalasmöte med Malin, Håkan och chefen. Stefan kunde inte vara med eftersom han hade morgonlektion, men vi fick iallafall sagt det vi ville säga. Vi har utarbetat en plan hur vi vill att Vårkalaset ska fungera så att alla blir delaktiga och så att några få individer slipper halvt slita ihjäl sig. Utspritt på många blir det inte så betungande. Chefen betonade också att detta verkligen är något man vill från ledningshåll och att det ska vara en del av likabehandklingsarbetet. Låter bra så långt, men vi får se hur våra kollegor reagerar när vi presenterar våra ideer. Det avgör om detta är något vi ska jobba vidare med eller om vi ska lägga ner och pyssla med något annat. Vi ska träffas igen på onsdagmorgon för att jobba vidare med planeringen.
Efter mötet smög jag upp till tredje våningen på A-huset, dit skolledningen vill att vi ska flytta tillsammans med specialidrottslärarna. Jag ville gå dit helt ensam för att känna in atmosfären och verkligen försöka bli klar över vad jag känner. Jag vill ge det en ärlig chans, men tyvärr känns det inte alls bra. Det finns bra med ytor och skulle säkert gå att få till hyfsat om man satsar ordentligt. Men tyvärr känns det inte alls bra däruppe. Det är två saker som jag reagerar väldigt negativt på. Dels isoleringen. Dels fönsterlösheten. Eller rättare sagt, fönster finns men de sitter så högt upp att man får en slags källarkänsla fast man befinner sig på vinden. Jag är ganska så säker på att det har bidragit starkt till att flera har mått så dåligt däruppe, och att de som har arbetat där vägrar flytta tillbaka.
Ser också med stor frustration att våldet trappas upp i Israel och Gaza. Hittills har 22 palestinier och tre israeler dödats. Min personliga vän Jodie, som bor i utkanten av Jerusalem nära några arabiska byar, skrev på facebook idag att varningssirener har ljudit över Jerusalem idag och att hon har hört minst en bomb brisera i närheten av familjens bostad. Hon trodde att den landade i en av de närbelägna arabiska byarna. Känns så tragiskt att än en gång se galenskaperna blossa upp och drabba de vanliga människorna så hårt. På båda sidor faktiskt, även om palestinierna alltid får betala det överlägset högsta priset. Ser med oro på händelseutvecklingen och tänker på alla personliga vänner bland både judar och araber som jag har fått därnere. Däremot är det ingen tvekan för mig på vems sida jag står i konflikten. Palestinierna har fått sitt land ockuperat och har fördrivits från sina hem och landområden på ett mycket orättfärdigt sätt. Bilden här nedan visar hur ockupationen har fortskridit från staten Israels bildande till nu. Den talar sitt eget språk. Ska inte skriva mer om det idag men lär få anledning att återkomma...
Inte mycket kvar nu...
Nu till något mycket roligare. Min yngsta dotter Emilia kommer hem från Stockholm med Y-bussen klockan tio över elva ikväll för att göra några Yippie-jobb. Verkligen trevligt att få besök.
Imorgonkväll blir det fest på Metropol tillsammans med många kända vänner och en del fortfarande okända. Det ska bli riktigt kul! Före det stora partajandet har jag bjudit en av mina finaste och mest förstående (smörar nu) vänner på middag. Smörar lite eftersom jag inte har mitt allra största självförtroende i just matlagning hehe, men jag tror att personen ifråga är av en förstående natur hur det än blir;) Blir det fullständig katastrof finns ju en pizzeria på hörnet...
Millan och jag på U2 i Göteborg.
För övrigt har Lagerbäck dribblat så hårt med sin fleecemus idag att stoppningen hoppade ut, så nu är han muslös och uttråkad...
Ha det gott! A-C
