In The Sixties

Hinner skriva några rader i väntan på matchen...Sverige-England på Friends arena menar jag såklart. Känns ju lite kul att se hur det går efter den redan legendariska tysklandsmatchen...

 

Annars har det varit en intensiv dag igen med mycket snack om vår påannonserade flytt. Ju mer jag tänker på det, ju sämre känns det. Vi hamnar isolerade uppe på en gammal vind, där andra vägrar vara...

 

Känner tveksamhet både av verksamhetsskäl och personliga skäl. Om jag börjar med verksamheten, så är vi i mångt och mycket en serviceinstans för hela skolan. Nu har det för första gången uttalats tydligt från skolledningen, att den funktionen ska bli officiell. Vi ska vara en medieverkstad för hela skolan. Det är vi jättepositiva till även om det öppnar en del frågor. Hur mycket av våra tjänster ska ligga där? Vilka ekonomiska förutsättningar kommer vi att ha? Men spontant skulle det kännas jättekul och kunna bli ett riktigt kommunikations-och presentationslyft för hela skolan.

 

Att placera en serviceinstitution på en isolerad plats känns ju inte så smart. Den ska naturligtvis ligga lättåtkomlig för så många som möjligt.

 

För övrigt kommer vi aldrig att kunna samla arbetslaget däruppe, och då faller hela idén tycker jag. Jag vet egentligen inte vilken verksamhet som skulle passa däruppe, men möjligtvis något som behöver lite lugn och avskildhet, och det är verkligen inte vi.

 

Mina personliga skäl är dels att jag inte trivs däruppe. Jag ser mig inte som en sur och gnällig person som sätter mig på tvären titt som tätt. Jag tycker iallafall själv att jag är ganska resonabel, men det här känns inte bra. Jag känner mig på riktigt orolig för hur det ska bli. Hur ska man egentligen kunna tvinga in någon som inte vill i lokaler som andra vägrar vara i? Hur ska man kunna garantera att våra elever och vi inte blir sjuka, precis som de tidigare hyresgästerna? Jag har dessutom en sen länge påtaglig och aktiv klaustrofobi som gör att jag har svårt att vistas i små trånga utrymmen och i fönsterlösa rum, eller rum där jag inte kan se ut genom fönstren. Uppe på vinden sitter fönstren så högt att man bara ser himlen och det kommer jag inte att klara det vet jag. Jag känner redan nu starka obehagskänslor däruppe av att inte kunna se ut på marken.

 

Sen ska vi inte tala om alla spökberättelser jag hört av de som jobbat där förr...

 

Det finns mycket oro i arbetslaget av den föreslagna flytten. Idag föreslog kollega Kerstin att vi skulle titta på lokalerna i C-huset, som skulle passa perfekt för Samhälle och Hum och eventuellt Ekonomi om och när Teknik och Natur flyttar upp på Högskolan.Inte för att vi vill att de ska flytta, det kommer att bli ett tomrum utan..

De lokalerna skulle hursomhelst passa våra behov finfint, och där vet jag att jag trivs:) Jobbar ju redan där en hel del...känns iallafall som om sista ordet inte är sagt på långa vägar i detta. Vi vill ju helst finnas tillsammans med program som vi känner samhörighet med och det verkar det ju inte finnas så stora chanser till när vi nu ska splittras ännu mer än nul. Efterlyser fortfarande en genomtänkt helhetstanke här, annars kanske våra fina elevsiffror som vi kunde läsa om i TÅ idag vänder neråt igen...jag tror nämligen att den sociala arbetsmiljön är minst lika viktig för eleverna som bra lärare och bra pedagogik...

 

Nej, nu ska jag försöka tagga ner, ta en kopp kaffe och ett par After Eight och slå mig ner i tv-soffan. Skulle ha behövt en kram också...men man kan ju inte få allt...

 

                                                                                                Ha det gott! A-C