In The Sixties

60 fyllda! Redan? Hur gick det till? Vad händer nu? Ja det är det jag ska försöka ta reda på! Välkomna att följa med på resan in i en för mig okänd och delvis ovälkommen ålder! Men alternativet är ju ingen höjdare heller så det är väl bara att gilla läget:)

Lördagspyssel 2! Tio km lätt löpning...

Publicerad 2012-11-10 15:43:00 i Allmänt,

Det tog emot lite att ge sig ut idag eftersom det regnar och blåser kallt, men jag har gett mig den på att det inte ska få hindra mig. Lustigt nog så känns det inte alls lika hemskt när man väl kommer ut och blir lite varm av ansträngningen. Idag såg jag bara två kategorier människor längs löparvägen, nämligen andra löpare och hundägare.
 
Under större delen av mitt liv har jag tillhört den senare kategorin och jag utesluter absolut inte att det blir en hund igen så småningom. Saknar verkligen det underbara sällskap en hund innebär. Just nu bor jag ju med katt, som inte är min. Den är verkligen fin och mysig men jag har börjat utveckla kontaktallergi, så det är nog bäst om den får komma till ett annat hem så småningom.   
 
När jag är ute och springer och ser andra löpare tänker jag att jag är en av er nu. För ett år sen skulle jag aldrig ha kommit på tanken att ge mig ut och springa en mil i ruskväder, men det gör jag nu. Man blir så himla nöjd med sig själv och tänker så bra medan man springer. En effekt som jag märker tydligt av mitt löpande är att jag känner mig på så himla bra humör och harmonisk. Det är ju ett välkänt fenomen att endorfinerna utlöses vid fysisk ansträngning och faktiskt även när man skrattar, vilket jag gör ganska ofta. Endorfiner är ett peptidhormon som höger stämningsläget och lindrar smärta, så det kan mycket väl ha bidragit till att mina höftsmärtor som jag dragits med i flera år plötsligt är puts väck!
 
Nu är det förstås inte så att löpningen trollar bort allt negativt. Jag känner fortfarande oro över saker och ting, men känner mig starkare och bättre rustad att ta itu med det som inte är riktigt bra.
 
Den allra bästa känslan är ändå efteråt. Den känslan är faktiskt en av de bästa man får uppleva...och den vill man ha om och om och om igen...
 
Som min kollega och vän Staffan brukar säga: Det blir vinst varje gång:)
 
Det är svårt att springa och ta kort av sig själv, så lite suddigt blev det. Å inte är man direkt nån miss Universum där ute i spåret heller...men skönt är det;)
 
Nu ska jag övningsköra med mellandottern ( hoppas den eran i mitt liv snart är över) sen blir det lite god lördagsmat och en lugn hemmakväll framför tv:n.
 
                                                                                        Ha det gott;) A-C
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sannaelia

Fyrabarnsmamma, journalist, medielärare, singel för tillfället, levnadsglad, positiv, romantisk (lite i alla fall), galen (periodvis), fantasifull, sportig (jo lite), lat, energisk, pratsam, tyst, social, ensam, livlig, lugn och levande...

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela