In The Sixties

Vid dagens lunch på jobbet hamnade vi runt det sorgliga ämnet döden hur vi än försökte komma nån annanvart. De var döda djur och döda människor och sorgset värre. Får kanske börja säga som Astrid Lindgren och hennes syster. De började alltid sina samtal med orden döden, döden. Sen var det samtalsämnet avklarat. Om man nu ska se det från en lite ljusare sida är det ju faktiskt så att vissa av oss tror på ett liv efter detta. Jag tror personligen att vi kommer tillbaka hit många gånger tills vi har lärt oss våra livsläxor. Om någon människa känns väldigt bekant på ett positivt sätt eller får raggen att resa sig direkt, kanske det beror på att vi har träffats förr....nu vet jag att alla inte tror som jag men hur kul vore det om vi alla tänkte och trodde precis lika?

 

Sitter och skriver i väntan på att kycklingen i ugnen ska bli klar. Alltid skönt när veckans första arbetsdag är avklarad. Börjar alltid arbetsveckan med 3,5 intensiva arbetsdagar och avslutar med 1,5 lugna.

Dagen startade , ja inte riktigt men nästan, med ett överraskande erbjudande som jag inte kunde kunde tacka nej till. Det vill säga, första tanken var just att säga nej, men sen blev jag lite lockad och plötsligt satt jag där och sa ja till att skriva några reportage till en trädgårdstidning efter jul. Trodde att jag hade slutat med sånt för gott, men nu känns det som om det ska bli riktigt kul. Jag hade också en riktigt bra anledning till att tacka ja, förutom att det ska bli kul att skriva lite själv igen och inte bara bedöma andra. Lite frilanseri skulle kanske kunna sätta lite guldkant på tillvaron efter 65...nu undrar förstås vän av ordning vad jag vet om trädgårdar. Njae, det är inte så mycket, men det är det fina i kråksången när det gäller journalistik att det man inte kan tar man reda på. Ibland kan det nästan vara en fördel att inte veta allt från början...

 

Jag har ju skrivit ganska många trädgårdsreportage en gång i tiden i den här tidningen, så helt grön är jag inte hehe...

 

 

Hann reta upp mig en stund på att frånvaroprogrammet, som vi ska skriva elevomdömen i, segade och hade sig så mycket att jag bara hann med ett enda omdöme på 30 minuter. Stör mig också på att man inte får någon bekräftelse på att det man har skickat verkligen går iväg till mottagaren. Låter inte så effektivt eller hur?

 

Bättre gick det då när jag mot slutet av dagen snodde ihop två programförslag till en jobbarkompis som gifter sig på lördag. Vet inte om det blir nåt av dessa, men de är layoutade efter brudens önskemål;) Ser det som lite träning i Indesign, som jag hinner träna alldeles för lite på om sanningen ska fram...la två minihjärtan på baksidan också och skrev "för alltid". Men det är ju bara min egen romantiska ådra som vill ha det så. Om jag skulle gifta om mig en gång till i livet skulle det bara vara med världens finaste man och för evigt. Inget annat skulle duga!

 

Nu är snart kycklingen klar så jag ska ta och avsluta här. Är ju en liten julpolis själv men idag bröt jag mot alla mina egna regler om att inte börja i förskott. Ja, jag köpte förresten en julmust förra veckan så det är liksom redan kört. Hursomhelst kunde jag inte gå förbi de varma, nybakade lussebullarna i butiken. Blir smarrigt till efterätt senare ikväll det;)

 

Ser just en nyhetssändning på TV. Hittills har 100 personer dödats i Gaza och Israel. Tre israeler och 97 palestinier, varav många barn. Säger en del om styrkeförhållandena i konflikten.

 

                                                                    Ha det gott trots allt! A-C