Plötsligt fanns ett välbekant namn där...
Jag tillhör inte den delen av befolkningen som googlar gamla kärlekar och drömmer mig tillbaka till svunna tider. Jag kan vara ganska nostalgisk emellanåt och tycker om att grotta och prata gamla minnen, men där går gränsen. Oftast drömmer jag mig framåt och funderar hur jag ska leva resten av mitt liv...
Utan förmågan att ...ja inte glömma - för det går ju inte - men iallafall förlåta...och gå vidare tror jag att jag hade kunnat vara en ganska bitter människa idag. Men det är jag inte. Inte det minsta faktiskt. Jag kan till och med skratta åt saker som kändes otroligt jobbiga en gång i tiden. Men, det är inte en sån sak jag ska berätta om nu. Den här lilla episoden handlar bara om ett välbekant namn som plötsligt dök upp av en slump.
Det började såhär. Jag var inne på en hemsida för ungefär en månad sen för att leta efter en mailadress till en person som håller i en kurs jag läser. Plötsligt ser jag ett namn som klingar otroligt välbekant. Jag har inte tänkt på personen ifråga på väldigt, väldigt många år men av en annan slump kom min kusin Ulla och jag att prata om honom när vi var uppe i Västerbotten i somras. Vi promenerade nämligen förbi huset där han bodde och började prata om minnen av honom. Han, som vi pratar om var min pojkvän på gymnasiet och Ullas skolkamrat från högstadiet. Vi försökte komma ihåg vad familjens hund hette. Vi kom inte på det då men nu minns jag att hon hette Vilma.
Hursomhelst så kände jag igen namnet direkt eftersom det är ett ganska ovanligt namn. Nyfikenheten tog naturligtvis överhanden direkt och jag började leta bilder. Plötsligt var han där. Jag tittade flera gånger. Var den kortklippte, gråhårige, ja nästan vithårige, mannen på bilden den skönlockige ynglingen i mitt tonårsliv? Det var inte så lätt att se, men jag kände igen honom på två saker. Ögonen och leendet. Men vi skulle lätt ha kunnat mötas i nån universitetskorridor utan att ha en aning om att vi en gång kände varann ganska väl. Det var kul att se att han lever och har det bra, men nyfikenheten får stanna där. Det som har varit har varit och det som är nu är något helt annat;)
Den här bilden är från min studentdag i slutet av maj eller början på juni 1971. Jag minns faktiskt inte datumet. Det är jag som sitter med blommor i famnen i bakre raden och de andra är mitt härliga gäng från den tiden. Det har gått över 40 år sen bilden togs men det känns inte alls så länge sen. Vi vägrade studentmössor och umgicks i politiskt radikala vänsterkretsar, till viss besvikelse för mina föräldrar som var centerpartister...
Ha det gott:) A-C
