In The Sixties

Sådärja. Nu har jag sprungit 4-kilometersrundan, det hade frusit på och var lite småhalt,  och fått i mig lite mat på det. Känns fint. I eftermiddag däremot var jag så trött ett tag att jag knappt orkade hålla ögonen öppna. Det är en slags psykologisk reaktion som ofta ger sig tillkänna just på torsdagseftermiddagarna. Jag har mina intensivaste jobbdagar från måndagmorgon till och med torsdag förmiddag. Under de dagarna har vi flera stora grupper på uppemot 40 elever samtidigt, vilket gör att det blir otroligt intensivt tidvis. Men efter torsdagslunchen har jag bara en sittning med mina fyra projektarbetselever och sen bara en dryg timme text på fredagsmorgonen. Så, torsdag och fredag är mina återhämtningsdagar. Jag hinner oftast pusta ut, rätta och förbereda veckan som kommer.

 

Men, när det lugnar ner sig slappnar man av och då kommer tröttheten. Men jag får väl vara tacksam att det inte är värre än så. Jag hade i många år en fin arbetskamrat som hade svår migrän. När hon kopplade av kom synrubbningarna, blixtar och ljusfenomen, illamående och svår huvudvärk, d.v.s. en ordentlig migrän. Då tar jag mer än gärna lite trötthet istället. Idag skulle jag sitta och rätta reportage och då funkar det inte så bra att vara trött om eleverna ska få en bra, relevant feedback på sina texter och redigeringar. Nu hann jag bara hälften av det jag hade planerat, men det är ingen panik. De kommer iallafall att vara klara långt innan det är dags för utvecklingssamtal i början av december. Såg förresten att det trillade in en hel massa nya samtalsunderlag idag som ska skrivas. Tänker fortsätta att ta tid på hur lång tid det tar att fylla i bara för att det kan vara bra att veta...

 

På torsdagarna brukar jag ha nyhetssvepet med tvåorna. Sen vi började med det har jag märkt hur deras medvetenhet har ökat. När vi började var det få som hade för vana att följa med i nyhetsflödet och försöka förstå sammanhangen, men nu är de oftast väl förberedda och kan diskutera nyhetshändelserna med stor insikt. Det känns verkligen kul. Idag dryftade vi naturligtvis Zlatan, men även Missing People, Sverigedemokraterna och Gaza.

 

Apropå Gaza så är det stor risk för ett nytt fasansfullt krig där igen. Palestiniernas situation är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat efter mina två resor dit under de senaste tre åren. Jag har aldrig varit i just Gaza, men kan lätt föreställa mig under vilka svåra och bitvis vidriga förhållanden människor där lever under. Den lilla landremsan Gaza är drygt fyra mil lång och mellan en halv till en dryg mil bred. Där bor ungefär 1,5 miljon människor varav nästan hälften är barn och ungdomar. Här finns massor av miljöproblem, bland annat alarmerande vattenbrist. När vi var i Palestina för snart två år sedan besökte vi ett stort flyktingläger i Nablus, där man fick en nära insikt i under vilka hemska förhållanden många palestinier lever och jag föreställer mig att miljöer som mötte oss där är ganska lika förhållandena i Gaza.

 

.Nu skulle jag lätt kunna fastna här och skriva spaltmeter på spaltmeter men jag inskränker mig till att konstatera att barnen vi träffade på i det mörka, trånga, överbefolkade, stinkande flyktinglägret Balata har dragit en fruktansvärd nitlott i livet. När vi kom hem pratade min reskamrat Katarina och jag jättemycket om hur vi skulle kunna hjälpa människorna här men hittills har det bara blivit snack. Kanske skulle vi kunna göra nåt bra av våra tankegångar och få igång några riktigt bra gymnasiearbeten framöver. Vår idé var iallafall att samla in pengar till bajamajor och frakta ner och ställa ut i flyktinglägret så att barnen slapp springa och leka i kiss och avföring och bli sjuka. Men sen började vi fundera på att dom måste tömmas regelbundet också och längre än så kom vi inte då...

Men tanken på detta har inte försvunnit, bara hamnat i tillfällig träda...mitt hjärta kommer för övrigt alltid att klappa otroligt varmt för dessa människor och sen är jag fullständigt förälskad i staden Jerusalem som har så oerhört mycket spännande historia ända till nutid..kommer alltid att längta tillbaka och helt säkert att åka ner igen om än bara på korta besök....

 

Här hemma är det iallafall  lugnt ikväll.* "Lagerbäck" (*kattstackarn som har fått ännu ett namn:) har krupit fram från sitt gömställe under soffan, där han sökte skydd under Zlatanfyrverkerierna. Nu ligger han tryggt och snusar på soffkudden igen.Jag har kurat in mig i tv-fåtöljen med dubbla koftor och en filt efter löpturen. Det hjälper inte med en varm dusch för att återfå kroppsvärmen när det är såpass kallt ute...

 

Skönt iallafall att det är fredag imorgon. Då kommer yngsta dottern från Stockholm på "jobb-besök" i några dagar då hon ska göra några intervjuer och skriva några artiklar till Yippie. På lördagkväll blir det fest på Metropol med goda, fina vänner. Det ser jag verkligen fram emot.

 

Uj, det blev långt det här men jag lovar att hålla mig kort nån annan gång:) Avslutar med några minnesbilder från 2011 i flyktinglägret Balata i Nablus, Palestina.

                                                                                                           

                                                                                                Ha det gott! A-C