Love me do och en tid för längesen...
Jag har inget minne av att jag upptäckte just den låten alldeles direkt utan det var nog She loves you som fastnade först hos mig. Jag gick då i femte-sjätteklass på den lilla byskolan i Mensträsk i Västerbotten. Jag minns att vi var några tjejer som klottrade våra skolböcker fulla med Beatles och Paul, George, John och Ringo sida upp och sida ner och lät luggarna växa. Min jämnåriga kusin Ulla påminde mig häromdagen om hur vi slogs på köksgolvet i hennes föräldrahem i Boliden. Den vi slogs om var Paul McCartney. Hennes kommentar nu var "vilken tur att ingen av oss vann den gamle mannen haha". Det var nåt helt nytt som kom in i våra unga liv och det var helt underbart. Jag utvecklade snabbt ett stort intresse för musiken och allt som följde med. Mode och media tillexempel!
En "share-bar" bild från Rolling Stone magazine på Facebook!
Innan föräldragenerationen hann förstå vad som hände hade deras små döttrar och söner lämnat barnstadiet och blivit tonåringar med stort T. Jag anslöt mig snabbt till den sk mods-generationen. Långt hår, nerkluddade armejackor, uppvikta leejeans eller kortkorta kjolar och slukade dåtidens media som Bildjournalen, Tio-i-topp och Radio Luxemburg. Jag hade varit en flitig barnartist som sjöng och spelade dragspel på allehanda tillställningar, men nu åkte dragspelet långt in i garderoben för att egentligen aldrig mer plockas fram. En poptjej som jag kunde ju inte spela dragspel. Det gick helt enkelt inte för sig. Ett tag startade jag och några kompisar ett tjejband, men vi var lite för ofokuserade för att göra allvar av det hela, så bandet dog ut ganska snabbt. Istället började jag drömma om att bli modedesigner. Jag ritade och sydde kläder i massor åt vänner och bekanta och var faktiskt ganska duktig på det. Under de här åren flyttade min familj från huset på landet i Maursele in till en villa på barntäta Badhusgatan i tätorten Norsjö. När jag var uppe i Västerbotten med min syster Ingrid och kusin Ulla på sensommaren åkte vi förbi huset och jag tog bilden härnedanför.
Här bodde vi familjen Nordström! Pappa Johan, mamma Sigrid, lillasyster Ingrid och jag. Huset på Badhusgatan 19 är sig precis likt från den tiden. Härifrån har jag så otroligt mycket minnen från min tidiga tonårstid från 12-16 år.
Mitt rum i det här huset var tapetserat med posters från Bildjournalen och här upplevde jag många viktiga saker i mitt liv. Den här tjejen, som var ett riktigt popsnöre, hade massor av kompisar och en del tonårskärlekar. Hon var ganska fokuserad på skolan konstigt nog. Hon pluggade och fick bra betyg och skötte sig nog allmänt ganska bra under tonårsåren. Iallafall de tidiga som hon upplevde i det här huset. Hon hade redan då utvecklat ett ganska stort behov av att ta plats och få bekräftelse på olika sätt. Hon var pratsam och glad och hade massor av aktiviteter. Kanske en liten dos ADHD... hon höll på med idrott och musik, målade och skrev. Minns bland annat att hon var ledare för gymnastik för husmödrar!!! Lite konstigt, minns inte hur det kom sig att det blev så...
När jag ser henne nu på det gamla skollegget kan jag tycka att den här 15-åringen var ganska söt, men det tror jag inte ingick i hennes självbild.
Jag minns den här tjejen som väldigt ambitiös på många sätt och ganska drömmande. Hon drömde alltid om något mer och fantiserade ganska mycket. Hon hade ett stort behov av att höras och synas och sökte mycket bekräftelse. Inte helt olik den mycket äldre versionen av sig själv...det hon inte visste vid den här tiden var att hon skulle möta många tunga stunder i sitt liv. Det ingick liksom inte i planen, men den bestämmer vi ju tyvärr inte över själva helt och hållet...men det ska jag berätta mer om en annan gång...
Ha det:) A-C
