Överlevde liggvagnen...
Har sedan många många år en ganska påtaglig cellskräck som gav sig tillkänna för första gången i en liggvagn på tåg nångång när jag var i 20-årsåldern. Jag minns tydligt hur jag vaknade i mörkret mitt i natten av att jag slog huvudet i taket...hur nu det gick till. Det var varmt som i helvetet och jag fick panik. Hjärtat dunkade så att det kändes som om det var på väg ut ur bröstet och jag ramlade nerför stegen från slafen i paniken. Sen satt jag resten av natten på en väggpall utanför kupén och vågade inte gå in igen. Sen den natten har jag aldrig åkt liggvagn i översla bädden. Jag har testat att åka i bottensängen och det har gått skapligt, men inför nattens resa i överslaf hade jag många tvivel...det hade för övrigt aldrig hänt att jag köpt en sån biljett själv, men nu var det en annan person som bokade...
Det var ju lite bökigt att ta sig upp i slafen i mörkret mitt i natten, men upp kom jag. Bädda var det däremot inte tal om, så det blev en knölig bädd minst sagt. Jag låg en stund och väntade på att paniken skulle komma, men tröttheten tog överhanden och jag somnade. Jag vaknade till då och då, men lyckades somna om igen och vid halv sju imorse steg jag upp. Jag är väldigt nöjd och glad över att det gick så bra för jag har gruvat mig, men den grundläggande cellskräcken finns fortfarande kvar det vet jag. Men det kändes på nåt sätt som att vagnen var rymligare än jag minns från förr...
När klockan blev sju gick jag till restaurangvagnen och åt frukost. Kokt ägg med marmelad, laxsmörgås, juice och svart kaffe. Dagen kunde starta sämre.
I restaurangvagnen hamnade jag vid samma bord som en kvinna från Jokkmokk. Hon smsade hem och frågade om det hade börjat snöa än, men hann inte få nåt svar förrän vi skildes åt...huuh tänker jag...
Jokkmokkskvinnan var också på väg till Bokmässan, men enbart som gäst. Vi hade samma senilitet vad gäller namn haha. Vi började prata om vilka programpunkter vi ville se men var tvungna att slå upp namnen på deltagarna hela tiden...hur blev det på detta viset??? Nu passerar vi just Hallsberg i solsken. Flickorna sover fortfarande sin skönhetssömn men den har jag gett upp om för länge sen:)
PS! Mannen med det mystiska paketet dök aldrig upp på perrongen igårkväll...undrar vad som hade hänt? Fortsättning följer...
Vi passerade Stockholm i gryningsljus. Verkar bli en fin dag...
