Ranelid, Häckner, Greider och andra coola killar...
Vi pratade bland annat om att hans fru, Kristina Sandberg, just kommit ut med andra delen av en planerad trilogi om hemarbetande kvinnor i 40-talets Ö-vik. För er som inte känner till hennes författarskap så heter första boken Att föda ett barn och den nyutkomna andra heter Sörja för de sina.
Vår favvoförfattare tittar förbi...
Efter det trevliga besöket i vår monter var det dags att välja och vraka bland dagens alla framträdanden. Jag styrde med bestämda steg mot Tidningsutgivamas monter som bjöd på flera höjdare på rad. Först ut var Carl-Einar Häckner som körde en briljant kortföreställning. Applåderna och skratten avlöste varandra genom hela showen.
Grym entertainer på scenen...
Sen var det dags för ännu en lysande estradör, som jag tror delar svenska folket i två delar. Hatarna och älskarna. Själv tillhör jag den andra kategorin, även om jag också kan tycka ett den här tanorektiska blondinen med uppknäppt skjorta är "too much" emellanåt. Men jag försöker se bortom den halv/hel-jobbiga scenfiguren till det han faktiskt skrivit och jag tycker att han skriver väldigt bra.
Men om vi ska fokusera på det vi såg idag så var det ett väldigt forcerat framträdande där han pratade på både in-och utandning och citerade flera av sina böcker...ordagrant och utantill. Om jag jämför med Jonas Gardells humoristiska och känslosamma framträdande igår, där han verkligen hade en dialog med publiken, så var det här precis motsatsen, En ren enmansföreställning med envägskommunikation. Men publiken var fulltalig och lyssnade med andakt. När Ranelid avslutade med att sjunga Gösta "Snoddas" Nordgrens monsterhit Flottarkärlek från början av 1950-talet ville applåderna aldrig ta slut...
Efter framträdandet ställde jag mig i den långa kön som bildades fram till bordet där han signerade en nyutkommen samlingsbok med krönikor som han skrivit i tidningen Dagens Arbete genom åren. Kön gick otroligt långsamt framåt, men när jag kom närmare förstod jag varför. Han la ner sån enorm möda på att skriva otroligt genomarbetat och vackert i våra böcker. Se bara!
Björn skriver...
Signaturen är så fin att den enbart är värd priset på boken. Jag sätter verkligen stort värde på att han tar sina läsare på stort allvar och tar sig tid att göra så fina signeringar. De vackra utsvävande bokstäverna passar på nåt sätt perfekt ihop med hans person...
Efter signeringen fick jag en bild av oss tillsammans. Mitt intryck av Björn Ranelid är att han är en varm, ärlig människa med ett stort hjärta och ett lika stort synligt halvgalet ego...men jag har alltid haft ett hjärta som klappar lite extra för människor som vågar sticka ut på gott och ont...
Jag är fortfarande lite lätt brun efter sommaren på Sicilien men Björn är brunare...
Det hände en hel massa andra spännande saker denna dag som jag är för trött för att skriva om just nu, men imorgon eftermiddag på tåget hem har jag tänkt berätta lite mer om möten med Jens Lapidus, Mari Jungstedt, Göran Greider samt inte minst våra egna Torgny Åström och E.Mikael Norberg som gjorde ett mycket uppskattat och väl genomfört framträdande på de Litterära sällskapens scen i eftermiddag. Men mer om det imorgoneftermiddag...vilket hiskeligt långt slutord:)
Ha det! A-C
