In The Sixties

   När min dotter Linnéa öppnade sina mörka, vackra ögon den där allra första gången för 29 år sen, måste hon ha varit ett av världens mest efterlängtade barn. Så kändes det iallafall. Efter tre missfall var hon äntligen där en kall vinterdag i slutet av januari.

 

   Jag minns det som igår. Jag hade legat inne för observation några dagar eftersom blodtrycket hade stuckit iväg lite för högt, och det är ingen mödravård som vågar ignorera tecken på  havandeskapsförgiftning eftersom det i värsta fall kan vara ett livshotande tillstånd. På morgonen den 29 januari, en söndag för övrigt, valde man att sätta igång förlossningen med dropp. Linneas pappa ringdes in direkt efter sitt nattvak på samma sjukhus, så han hade inte så långt att gå. Vaknatten hade dock satt sina spår, så det dröjde inte alltför länge innan han somnade på en brits i förlossningssalen. Inte så konstigt kanske, för allt var väldigt lugnt till en början.

 

   Ett par timmar in på förmiddagen kom en rejäl överraskning. Personalen rullade plötsligt in en telefon i rummet och sa att det var till mig. Det var min bästis sedan barndomen, min kusin Ulla i Köpenhamn, som ringde och berättade att hon hade fått en liten dotter klockan fem på morgonen.

- Och vår baby är på väg, berättade jag.

Klockan fem på eftermiddagen, tolv timmar efter kusinbabyn i Köpenhamn, föddes så vår älskade Linnéa. Pappan hade vaknat som tur var, och allt gick finfint utan några som helst komplikationer.

 

   Jag var så glad och lycklig över den lilla, så när jag skulle ringa och berätta om den lyckliga tilldragelsen för min pappa, så visste jag inte vilket kön babyn hade när han frågade.

- Vänta jag måste titta efter, blev det snopna svaret...

  

   Oberoende av varandra döpte Köpenhamnsfamiljen och vi våra små döttrar till Linn och Linnéa. De har träffats många, många gånger genom årens lopp och sin gemensamma födelsedag delar de för alltid..

Idag bor Linnea med sin älskade sambo Pierre i Sundsvall medan Linn är bosatt i London för tillfället. Linnea är gymnasielärare i samhällskunskap och historia på Ålsta Folkhögskola mitt i Sundsvall, medan Linn arbetar med marknadsföring och ekonomi.

 

   Som jag skrev igår så har Linnea varit en stor djurvän sen hon var liten. Dessvärre är hennes älskade Pierre väldigt allergisk mot pälsdjur, så katten Dexter (Lasse numera) bor hos mig tills vidare och kära hunden Lipton bor numera hos en familj i Fagervik, där han har fått det väldigt bra. Men, i juni kommer ett litet tillskott till familjen Eliasson/Thorsell. Då kommer deras labradoodle...eller hur det nu stavas. Det är en specialavlad, garanterat allergivänlig valp beställd från Belgien. Där har man en uppfödning av hundar som är en speciell blandning av labrador och pudel, som har visat sig besitta vissa egenskaper som gör att normalt pälsallergiska personer klarar av dem. Väntetiden är lång, och valparna dyra, men i juni kommer som sagt en liten gynnare till Sundsvall. Det ska bli väldigt spännande, tycker alla vi i kringfamiljen också så valpvakt lär inte vara så svårt att hitta när det är dags...

 

   En av hennes andra kärlekar är hästar. När Linnea fyllde 11 år fick hon Pablo, en mycket efterlängtad B-ponny som dock ganska snart  visade sig behöva sällskap så vips så hade vi en häst till i stallet, nämligen lilla söta shetlandsponnyn Kola! Både Pablo och Kola lever än idag och har det bra hos våra vänner Maggie och Nunna. Kola fick faktiskt ett föl så sent som i somras!

 

   En annan hobby som är ganska stark, för min kära dotter och måg to be, är slalom så det brukar bli några fjällturer varje vinter. En är snart i faggorna har jag förstått...men tyvärr har de inte fattat än att det vore ganska trevligt att ha med sig en mamma/svärmor...:) 

 

   Jag brukar tänka tillbaka ibland på hur ledsna vi var när vi började tro att vi aldrig skulle få något barn, och hur allt vände och det blev fyra stycken till slut. En hel fyrklöver...och en fyrklöver betyder ju som bekant lycka...

   Tänk om man hade vetat det i de svåraste stunderna. Jag brukar hämta mycket kraft från den erfarenheten av hur något väldigt jobbigt och sorgligt vände till något alldeles underbart, och det första underbara var att fina Linnea kom till oss för precis 29 år sen...

 

Ha det gott allesammans! Kram A-C

 

 

 

  

  

 

.

.