In The Sixties

Hej och hå! Nu var det länge sen sist må jag säga. Är alltid lite låg under högvintern, men nu känns det som om det börjar vända. Har iallafall haft en massa kul sen sist även om jag själv inte har varit riktigt på topp. Bland annat har vi haft en jättetrevlig spelfest här hemma hos mig med plankstek (tack Carina), dryck, poker och gäster med gester...finns några riktigt roliga bilder men tror inte jag vågar lägga ut på bloggen. Vill ju inte att mina goda vänner ska bli mina goda exvänner....:)

 

För en 1,5 vecka sen hade vi i Ångermanlands friidrottsförbund årsmöte med middag på Höga Kustenhotellet. Det var också en väldigt trevlig tillställning, där vi hade bjudit in våra distrikstrekordinnehavare i seniorklassen. Det blev verkligen lyckat och var jätteroligt att höra en del av dem berätta minnen från gamla OS och VM bland annat.

   Det var också kul att jag fick med mig min dotter Elina som faktiskt innehar tre distriktsrekord för seniorer fast hon slutade när hon tog studenten. Jag räknade alla distrikstrekord som Beppan och Millan har för ett tag sen och kom fram till 13 men jag kan ju ha missat något...en del kommer dessutom att bestå för alltid eftersom man ändrade åldersindelning nångång under tjejernas senare år som aktiva...men oj vad mycket roliga, härliga minnen man har från idrottsåren med friidrott, hästar, ishockey och fotboll! Återkommer till det nångång i framtiden...

 

En annan supertillställning var utdelningen av Ludvig Nordström-priset till Martin Schibbye och Johan Persson. Vi höll till på Sigma uppe vid Miun eftersom vi snabbt insåg att vår vanliga lokal på Sambiblioteket inte skulle räcka till på långa vägar. Biljetterna tog slut på nolltid. Folk stod ute i foajén och hoppades att det skulle bli platser över. Nu blev det inte så. Trots det fick alla komma in men några blev tvungna att stå längst bak.

   Det var jätteintressant att lyssna på deras berättelse och jag ser verkligen fram emot att läsa deras bok om mardrömmen i Etiopien, som kommer i sommar nångång. Dessutom har de, inför flerhövdade vittnen, lovat att komma tillbaka till oss i "Norrlands Ogaden", Martins nya namn på Härnösand efter nedläggningsbeslutet av Miun. Detta utlovade återbesök ska äga rum när boken väl kommit ut.

   Efter Sigma gick vi i styrelsen och juryn, som jag har haft det stora nöjet att vara sammankallande för, och åt middag med pristagarna på Amenta. Tyvärr var väl inte maten riktigt toppklass, men det var däremot sällskapet. Nåt som var väldigt roligt var att jag hade möjlighet att lägga undan biljetter till våra mediaelever, som slöt upp i stor omfattning. De tyckte enhälligt att det var en väldigt givande kväll, och flera av flickorna himlade med ögonen och suckade över hur otroligt snygg Martin är...jojo... hoppas det på nåt plan uppmuntrar till ännu flitigare studier;)

 

Bara nån kväll senare var det dags för ännu ett spännande kulturmöte. Denna gång med journalisten och författaren Po Tidholm, som har skrivit den mycket uppmärksammade boken Norrland. Jag missade honom när han var i Härnösand eftersom jag var upptagen med annat då, men tog gulingen ner till Sundsvall och fick sällskap av mina äldsta döttrar Linnea och Elina denna kväll vilket var väldigt trevligt. Det var förresten Linnea som fick upp ögonen på mig när det gäller den här boken, eftersom hon önskade sig den i födelsedagspresent.

   Jag inbillar mig att jag har ganska bra koll på den norrländska historien, men det känns ändå väldigt bra att någon, läs Po, har tagit sig för att pränta ner det hela. Även om jag tycker mig ha hyfsad koll så är det ändå en del saker som får en att reagera. Bland annat hur man politiskt och via media så ofta lyckas framställa Norrland som tärande och norrlänningar som gnälliga och lite bakom. I själva verket försörjer vi resten av landet med våra naturtillgångar, men pengarna lämnar tyvärr vår landsdel och ofta hela landet. Jag har iallafall alltid varit stolt över mitt urnorrländska ursprung och kommer att fortsätta vara det. Däremot är jag inte lika optimistisk som Po om möjligheterna att återbefolka Norrland. Tyvärr.

 Po Tidholm på Kulturmagasinet i Sundsvall

 

För övrigt är vi just nu mitt uppe i en underbar, välbehövlig sportlovsvecka. Jag brukar oftast ge mig ut på nån liten resa och besöka mina utflyttade barn eller hitta på nåt annat kul, men i år blir jag hemma med mina två yngsta döttrar som lyckats styra lite jobb till hemorten och stannar här hela veckan. Jättemysigt att få ha dem här! Millan, som bor i Stockholm, gör en massa jobb till Yippie och I Timrå och Beppan, som flyttat till Sundsvall, har lite uppdrag i förvaltningsrätten här i stan. Lovveckan började med en liten after work med goda vänner och i tisdagskväll hade vi, några kollegor, en riktigt rolig curlingturnering i stans nya curlinghall. Vågar jag skriva att jag tycker att hallen är väldigt fin på insidan men förskräckligt ful på utsidan. Som en stor skokartong som står i  vägen för både ishallen och bandybanan.

 

Om jag nu ändå är på det humöret så måste jag säga att jag har svårt att se curling som en riktig sport. Ett roligt sällskapsspel tycker jag att det är. Precis som boule och bowling. Men det är väldigt kul, det är det. Dagen efter den roliga kvällen hade jag jättejätteont i knävecken. Hur gick det till? Nu har det tack och lov gått över, men med min usla slideteknik ska jag förse mig med knäskydd om det blir nån fler gång... 

   Ikväll blir det middag hos min goda vän Ann-Sofie, som är riktigt begåvad i köket. Dessutom kommer Lena och Annika så det ska bli riktigt kul, men jag hoppar över blueskvällen på Metropol eftersom det är en av de sista kvällarna som tjejerna är hemma...

 

För övrigt väntar en jättespännande eftermiddag på söndag, då Östersunds IK J20, som sonen tränar, spelar en direkt avgörande match mot storfavoriterna Björklöven om vem som får spela play off mot söderlagen om en kvalplats till superelit. Innan slutspelet startade var det nog ingen som trodde på jämtgänget, men de har spelat fantastiskt bra och tagit sig till den här finalchansen. Håller alla tummar jag har, men skulle det bli förlust är det ingen katastrof för de har redan gjort mer än nån har förväntat sig...så det ska bara bli jättespännande... 

 

 

Ha det gott allihop! Kram A-C