In The Sixties

...efter mitt förra, geniunt sura, upprörda och bittra blogginlägg om att elever skolkar från skolan och åker på semester. Visst anade jag att det var ett stort problem, men jag förstod nog inte fullt ut hur uppmärksammat det skulle bli. Om ni inte vet vad jag pratar om så handlar det om den här  artikeln http://allehanda.se/start/harnosand/1.5886612-eleverna-skolkar-for-att-aka-pa-semester  i Tidningen Ångermanland, som snabbt blev tidningens mest lästa nyhet idag. Det är jag både glad, och lite skärrad över. Det har ju alltid ett pris att sticka ut huvudet i en kontroversiell fråga, som nästan alla har en åsikt om och som berör många människor. Men, jag skulle inte göra det om jag inte tyckte att det är en mycket viktig fråga för många människor.

Det är många, både elever och föräldrar, som anser att det är nästintill en mänsklig rättighet att få åka på resa när det passar. Till det kan jag bara säga att vi i skolan naturligtvis inte kan hindra någon från att åka, men genom att vara tydliga och inte bevilja ledighet utan noggrann individuell prövning av studiesituation och skäl, har skolan dels markerat att vi vill att eleverna ska finnas i skolan, dels att skolan inte kan garantera någon återläsning av det som eleven missat. Egentligen är det nog det som är själva kärnpunkten. Att en del av eleverna som åker missar viktiga prov, som tillexempel nationella prov, och redovisningar, som de sen mer eller mindre kräver att lärarna ska jobba extra för att de ska få ta igen.

För tillfället kommer detta mitt i lärarnas mest hektiska period under hela året. Det betyder att skolan inte kan garantera att eleven får den möjligheten. I klartext innebär det att när man åker utan beviljad ledighet betyder det att eleven har eget ansvar för effekterna, vilket i sin tur kan leda till att några elever inte når godkänt i sina ämnen. Det är här vi inom skolan måste bli mycket bättre på att vara tydliga.

Jag tycker att ett av våra stora problem inom skolan är att lägga tillbaka ansvaret för sånt här där det hör hemma, nämligen hos de myndiga eleverna. När det gäller yngre elever är det naturligtvis ett ansvar som berör hela familjen.

Jag har fått en hel del uppmuntran från kollegor och till och med från några elever som har sagt att det är bra att vi sätter ner foten, och att vi ska stå på oss. Det värmer och ger hopp, men jag vet också att det finns de som tycker att det borde ha fått förbli ett tyst problem.

Jag hoppas i alla fall att uppmärksamheten ska leda till något gott till slut. Att förståelsen för skolan ska öka, att alla förstår att det är viktigt att eleverna finns i skolan, för möjligheten att gå i skolan är faktiskt en mänsklig rättighet som många barn och ungdomar i världen bara kan drömma om.

 

 Ha det gott allesammans och försök hinna njuta lite av helgvädret som lovar sol och värme även hos oss!                                             

                                                                                                                                                            Kram A-C