In The Sixties

60 fyllda! Redan? Hur gick det till? Vad händer nu? Ja det är det jag ska försöka ta reda på! Välkomna att följa med på resan in i en för mig okänd och delvis ovälkommen ålder! Men alternativet är ju ingen höjdare heller så det är väl bara att gilla läget:)

En "retrospektiv" studie av mitt 2014

Publicerad 2015-01-06 11:34:00 i Allmänt,

Det var väldigt länge sen jag skrev något på den här bloggen, men nu tänkte jag ta mig i kragen och sköta den lite bättre. Dessvärre är jag periodare med det mesta, så även bloggandet. Hursomhelst ska jag i alla fall försöka sätta samman en sorts årsresumé för året som nyss tog slut.
2014 var ett bra år. Jag skriver det lite prövande, för att fråga och möjligen också övertyga mig själv om att det verkligen var så. Alla mina nära och allra käraste har fått vara friska, jag har haft bra jobb och bra relationer. Det är det allra viktigaste på lyckoskalan i min värld. Jag är så oändligt tacksam när det får vara så. Det finns inget som gör så ont, som när någon nära, särskilt barnen, inte har det bra av nån orsak. Så har det inte varit i år. Alla är harmoniska och glada.
Två har bytt bostad. Mellandottern och hennes kärlek har blivit sambo och har köpt en större lägenhet i södra grannstaden. Sonen och hans älskade fru gifte sig hösten 2013. Nu har de köpt ett hyreshus i Östersund, och renoverat en jättehärlig våning till sig själva på mittplanet. De har dessutom avancerat och fått nya, mer utvecklande och inspirerande arbetsuppgifter på sina respektive arbeten.
Minstan har jobbat på tidning uppe i min hemstad Skellefteå nästan hela året, men om en månad tar hennes vik slut om inget oväntat inträffar. Då får hon ge sig ut på den darriga journalistarbetsmarknaden igen.
Den äldsta och hennes sambo kom med årets absolut bästa nyhet i slutet av september, då sambons föräldrar och jag fick veta att det kommer ett nytt litet liv i början av april, om allt går som vi hoppas och tror. Det känns väldigt stort, och definitivt som en ny, underbar fas i livet att få barnbarn. Jag blir nog den allra kollrigaste sortens mormor är jag rädd. Jag upplevde åren med först småbarn, sen skolbarn och till sist tonårsbarn som de absolut bästa i mitt liv, möjligtvis vid sidan av min egen barndom. Saknar ofta att ha huset fullt med prat, skratt och aktivitet nu när det bara är katten Lasse och jag till vardags.
Måste berätta hur det gick till när vi fick veta det. Vi, sambons föräldrar och jag, blev bjudna på middag för att fira att det nu var ett år sen Linnea och Pierre hämtade sin underbara labradoodle Selma i Amsterdam. Innan vi skulle äta bad de oss lyfta på tallrikarna. Där låg ett litet kort, och när vi öppnade kortet uppstod lyckojubel för då förstod vi vad som var den verkliga orsaken till den lilla festen <3
Det lilla kortet som skapade glädjefnatt hos framtida farmor, farfar och mormor.
 
På det personliga planet har det också varit i huvudsak bra. Jobbet tar mycket energi, och är tidvis ganska stressigt, men jag stortrivs ändå även om det kunde få vara lite mindre splittrade arbetsuppgifter.
Fritiden har varit helt fantastiskt bra, med många både korta och långa resor och härliga upplevelser. 2014 års första "borta-från-hemmetupplevelse" var en weekend i Vemdalen med yngsta dottern och kära syster plus delar av hennes familj. Det var många år sen jag åkte slalom, vilket jag gjorde väldigt mycket och, om jag får säga det själv, hyfsat bra i min ungdom. Nu blev jag väldigt sugen på att ta upp det igen, men det har än så länge inte kommit till mer än en tanke. Jag är lite trög ibland och behöver viss tid till eftertanke...
Sol och eftertanke i härliga Vemdalen.
 
Våren var full av en massa roliga små händelser. Mitt lag, Skellefteå AIK, vann SM-guld i ishockey - igen:) Det gjorde även min systerdotter, som spelar ishockey i Linköpings HC. Hade lyckan att själv vara på plats uppe i Övik när LHC besegrade Modo i en otroligt bra match. Jättekul!
Lycklig systerdotter med sitt och Linköping HC:s första SM-guld i ishockey!
 
Fick också glädjen att vara på dop av min äldsta dotters lille gudbarn, mitt "gudbarnbarn", Nicholas.
Under några hektiska aprildagar åkte vi till huvudstaden med våra samhällstreor. Vi besökte bl.a. Riksdagen, SVT och Fotografiska.
2014-års midsommar blev en kylslagen historia. Jag åkte upp till min Skellefteåbaserade dotter. Vi klädde oss varmt och begav oss till Bonnstan för traditionellt firande under uppspända paraplyer. Nån enstaka plusgrad var det väl, men det lär ha varit varmare på årets nyårsafton, påstår de lärde. Vi kom i alla fall iväg på en riktigt mysig norrlandsturné runt hemtrakterna med omnejd.
Midsommar 2014. Varmt var det inte men vi hade trevligt ändå:)
 
Sommarens första semestervecka anmälde jag och kollega Arja oss till en arkeologisk utgrävning i Vinoret i Medelpad. Min äldsta dotter var också där den första dagen. Jag har som ett slags mål att utsätta mig för något utanför min allra tryggaste bekvämlighetszon någon gång varje år, och i år blev det denna utgrävning. Det var en aktivitet som passade mig jättebra. Väldigt trevligt och lite spännande. Tyvärr kunde jag inte åka på den efterföljande arkeologidagen frampå höstkanten, men det ska jag försöka göra i höst istället.
Min äldsta dotter Linnea gräver för brinnande livet i Vinoret.

Sommaren hade annars flera höjdpunkter, men undrar om inte det fantastiska vädret var den allra största. Minns inte när jag badade så mycket under en svensk sommar senast.
Annars var Rolling Stoneskonserten tillsammans med min yngsta dotter på Tele2Arena en riktig höjdare. Var tvungen modifiera min inställning till åldrande och droganvändning efter den. Äsch, skojar bara:)
I Stockholm hann vi också träffa Millans bästis och en av mina goda vänner. Bland annat blev det en utflykt till härliga Rosendahls trädgård.
Efter det bar det av till min kära syster i Strängnäs, där jag bland annat fick träffa hennes söta barnbarn Klara och Gustav. Under dagarna i Strängnäs blev dagarna allt soligare och varma, men fortfarande anade vi inte vilken sommar vi skulle få.
Härliga sommardagar i vackra Strängnäs
 
Sen blev det massor av sol och bad. En av de bästa sommarveckorna fick jag besök av 3/4 av barnaskaran och deras kära. Bland annat firade vi mellandotterns 27-årsdag <3. Det här är den sortens dagar som man vill konservera, plocka fram och hämta energi ur när vinterns grådagar blir lite för många.
Sommarfrukost på Östanbäcken
Födelsedagsfirande
Grillkväll
Sol och bad i Åvike, Häggdånger.
 
En av de härliga sommarhelgerna tillbringades på Hemsön hos en av bästisarna med vårt roliga pokergäng. Hade också en fantastiskt rolig, härlig kväll med samma gäng på utflykt med Ådalen3 för att en av oss just fyllt 60!.
Strax innan sommarledigheten tog slut åkte mina två yngsta döttrar och jag till London under en långweekend. Bland annat fick vi (läs jag:) äntligen möjlighet att besöka  The Travel Bookshop i Notting Hill, som spelar en central roll i filmen med samma namn. Tyvärr var det inte Hugh Grant himself som jobbade där just denna dag utan hans alter ego i verkliga livet, John; en trevlig kille som vant och tålmodigt svarade på frågor från nyfikna damer.  Vi fick några riktigt sköna semesterdagar i härliga London innan det var dags att börja jobba igen.
Första ljumma sommarkvällen i London, Big Ben och Westminster i bakgrunden.
Träff i Hyde Park med mellandotterns Londonbaserade vänner.
Döttrarna på shoppingtur på Portobello Road i Notting Hill.
Inne i den lilla bokhandeln som blev världsberömd tack vare filmen Notting Hill.
 
Nåväl allt trevligt har ett slut. Så även en lång sommarledighet. Men hade man inget jobb vore det ju inte lika skönt att vara ledig emellanåt, så innerst inne är jag jätteglad åt mitt värv ska ni veta.  Nu började jobbet dessutom lite extra bra denna höst eftersom vi inledde med ett par dygn arbetslagskonferens på härliga Ulvön.
På ankomstdagen var det lite regntunga skyar. Ett tag trodde vi till och med att vi skulle få vända hem eftersom hela Ulvön blev utan elektricitet. Men, här har vi i alla fall fått grönt ljus och knatar på längs den idylliska vägen upp mot hotellet.
Inte helt fel att vakna med den här vyn inför en ny arbetsdag på Ulvö hotell.
Mår ganska bra här:)
 
I början på september bar det av på en ganska ny hösttradition för min del - Tjejmilen. Det var tredje gången min äldsta dotter och jag joggade runt den fina, lagom lättsprungna slingan på Djurgården. Jag sa nåt till dottern om alla gravida tjejmilslöpare som jag såg, då ovetande om att hon också bar på en liten. Men hon själv visste om det redan då, men det skulle dröja en månad till innan vi fick veta nåt:)
Tredje Tjejmilen avklarad för Linnea och mig. Hon sprang, som vanligt, mycket fortare än jag fast hon bar på en liten, fortfarande hemlig, fripassagerare:)
 
Höstens stora nationella händelse var förstås valet, som resulterade i en svår politisk situation med nära 13 procent röster på Sverigedemokraterna. Hur det gick sen vet vi ju, även om vi inte fullt ut har sett resultatet av den tämligen kritiserade "Decemberöverenskommelsen" än.
I slutet av oktober kom så årets stora personliga händelse, då det bar av till New York med syster och svåger. Vi hade ofantligt trevligt och hann se och göra massor, även om väldigt mycket återstår att se. Resan gav i alla fall kraftig mersmak, så förmodligen åker jag tillbaka fler gånger.
Gruppselfie av hela resesällskapet på en av alla hoppa på - hoppa avbussar som finns i NY. Gillar dessa skarpt, då man snabbt får en perfekt överblick över en ny storstad.
En hockeymatch på Madison Square Garden är ett måste om man besöker New York.

Den fantastiska utsikten från mitt hotellrum på The Millennium Hotel. Tog massor av bilder från mitt fönster på 20:e våningen av 52, då  utsikten ner mot Times Square ständigt ändrade karaktär i olika ljus.
En morgon tog vi oss till härliga Central Park, så att vi med gott samvete ska kunna säga att vi har joggat där. Dock var vi inte så ensamma som det ser ut på bild:)
Vi besökte många av New Yorks turistfällor som Empire State Building, Frihetsgudinnan, teater på Broadway, Madison Square Garden m.m. men det som berörde mig mest var besöket på platsen där tvillingtornen World Trade Center stått - Ground Zero. Nu reste sig en ny magnifik byggnad där, One World Trade Center, som invigdes strax efter att vi åkt hem. One World står på platsen där det norra tornet stod. Intill ligger två väldigt stämningsfulla och värdiga minnesmonument med strömmande vattenfall och alla namn  inristade i svart granit. Vi kunde se brandskador på närliggande byggnader, men man kan naturligtvis aldrig förstå hur fruktansvärt det måste ha varit. http://sv.wikipedia.org/wiki/One_World_Trade_Center
 
Julen blev helt underbar hos nyinflyttade sonen och svärdottern. Sanningen att säga flyttade de in i nya boendet bara någon dag innan vi kom. Man måste vara ung och frimodig för en sån gästfrihet:) Alla barnen var på plats. De gånger man får vara med alla sina allra käraste är de allra bästa, och så blev den här julen fast det kändes tveksamt ett tag. På julafton var vi 14,5 person runt julbordet. Förutom alla från vår familj, var stora delar av svärdotterns familj också på plats. Det var megatrevligt med fantastiskt mat och härlig, pratglad och skrattlysten samvaro med nattliga sällskapsspel och vintriga promenader i den vackra Östersundsmiljön.
Julens värd, min son Daniel i sitt och Marias nya kök.
På julafton var vi 14,5 glada gäster runt matbordet från både Dannes och Marias familjer.
Det bästa med julen är att få vara tillsammans med de käraste man har. Tacksamheten över såna stunder är oändlig. Här sitter mina fyra fantastiskt fina barn och min likaså fantastiskt fina svärdotter. <3
 
Nyårshelgen tillbringade jag uppe i Skellefteå hos min febersjuka yngsta. Vi hade, hör och häpna, väldigt trevligt trots de njugga förutsättningarna. Jag hann också träffa en av mina allra bästa skolkamrater från realskolan i Norsjö. Det var verkligen trevligt, vi hade massor att prata om för vi har faktiskt inte träffats på 27 år, men nu har vi återfått kontakten igen tack vare facebook så visst har sociala medier förträffliga sidor ibland.
2015 är ännu så nytt att det är svårt att sia om, men om allt går som vi hoppas och tror, får vi en ny liten familjemedlem om ungefär tre månader. Det känns helst underbart <3. Och imorgon är det dags att börja jobba igen. just nu känns det lite motigt och tungt, men  snart är man inne i vardagsrutinerna igen. Vi ses:)
                                                                                                                                             Anna-Carin

PS! På min Instagram finns många fler bilder från händelserna jag berättar om och en hel del till:) http://instagram.com/sannaelia/

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sannaelia

Fyrabarnsmamma, journalist, medielärare, singel för tillfället, levnadsglad, positiv, romantisk (lite i alla fall), galen (periodvis), fantasifull, sportig (jo lite), lat, energisk, pratsam, tyst, social, ensam, livlig, lugn och levande...

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela